Woman of the hour – Michael Tapper

BIO. THRILLER. USA, 2023. Regi: Anna Kendrick. Med: Anna Kendrick, Daniel Zovatto, Tony Hale, Nicolette Robinson. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.34.

Komedi- och musikalstjärnan Anna Kendrick överraskar i sin regidebut med en thriller om en av USA:s mest ökända seriemördare: Rodney Alacala (1943–2021), dömd för fem mord och misstänkt för hundratalet fler. Filmen hade kunnat bli en tortyrporrhistoria, men Kendrick väljer subtilare medel och fokuserar på brotten som uttryck för ett strukturellt kvinnohat.

Den verklighetsbaserade handlingen kretsar kring ett avsnitt 1978 av den populära tv-showen The Dating Game. Veckans kvinnliga deltagare är nybakade skådespelerskan Sheryl (Anna Kendrick), och bland hennes tre friare sitter Alcala (Daniel Zovatto).

Showens programledare Ed Burke (egentligen Jim Lange, spelad av Tony Hale) regisserar Sheryl att underkasta sig rollen som kåt, glad och foglig bimbo så att hon kan bli den perfekta måltavlan för de manliga deltagarnas grova sexskämt. Det får en parallell i scenerna där fotografen Alcala arrangerar sina offer i lämpliga poser inför övergreppen.

Kendrick använder rollen som Sheryl för att göra upp med sin klämkäcka image. Först accepterar hon showens elaka regler, hejar på de grabbiga kommentarerna och avfyrar en kanonad av tandkrämssmajl. Sedan får hon nog, slänger manuset och ställer intellektuella frågor som parodierar den korkade programidén. Det är kul men hade kunnat bli betydligt roligare om manusförfattaren Ian McDonald vässat pennan.

Detsamma gäller det klassiska thrillertemat om kameran som vapen för manlig voyeurism. Välbekant från Alfred Hitchcock och Brian De Palmas filmer och som fått sin mest ondskefulla form i Michael Powells Peeping Tom (1960). Woman of the Hour plockar upp det i inledningen, då Sheryl provspelar för två manliga rollbesättare i Hollywood mer intresserade av att se henne naken än av hennes skådespelartalang. Men Kendrick lyckas inte ge temat ett filmiskt uttryck som både kittlar våra thrillernerver och samtidigt konfronterar oss med vår egen sexistiska blick.

Hennes film är proffsigt regisserad och fotograferad, välspelad och har en tajt klippning som håller intresset uppe. Problemet är det anonyma bildspråket, snarlikt alla dussinfilmer om seriemördare. Storyn om hur ett direktsänt tv-dejtingprogram på bästa sändningstid bjuder ut ett offer till en seriemördare är så skruvad att den ropar på en djärvare, mer provokativ gestaltning.