USA 2005. The World’s Fastest Indian. Regi: Roge
r Donaldson. Skådespelare: Anthony Hopkins, Christopher Lawford, Bruce Greenwood, Diane Ladd. Längd: 2:07.
En åldrad motorcykelentusiast på Nya Zeeland tar sig på 1960-talet till USA för att försöka slå hastighetsrekord med sin Indian Twin Scout av 1920 års modell. Hur det går? Kika på den amerikanska originaltiteln.
Ja, Roger Donaldsons road movie-uppföljare till dokumentären Offerings to the God of Speed från 1971 om landsmannen Burt Munros kamp både mot ålderskrämporna och luftmotståndet är en alltigenom förutsägbar historia. Det finns så mycket man kan kritisera den för: sentimentalitet, översockring, dramaturgisk förenkling, mix av skåpmat från Crocodile Dundee och Straight Story. You name it.
Ändå kan i alla fall jag inte annat än fascineras av ringräven Anthony Hopkins suveräna gestaltning av ett byoriginal som vägrar inordna sig i den nya tidens konformism. I sitt påvra skjul på en skräpig bakgård bland modernare villor med välkammade gräsmattor står han stolt som en sista kantig, besvärlig och orubbligt envis utpost av mänsklig fantasi och resning. En äventyrare i en epok av tillrättalagda äventyr framför TV:n, i nöjesparken och på köpcentret.
Det förlåter mycket av Hopkins själfulla blickar mot bildsköna solnedgångar och hemmasnickrade må-bra-filosofi på kiwi-dialekt. Innan sitt rekordlopp i Utahs saltöken 1967 stoppar han ett hjärtsjukepiller i munnen, ett annat i tanken på ”the old gal”. Det är corny, men det fungerar.
© Michael Tapper, 2006. Sydsvenska Dagbladet 2006-03-10.