Amerikansk fascism med clownansikte

Daniel, 53 år och småföretagare, tänker rösta på Donald Trump. Det kunde vi läsa om i Sydsvenskan den 24/10. Presidentkandidatens invandrarförakt och svamliga mötestal viftar han bort med ett skratt och tar dem i stället till intäkt för att Trump är ”genuin”, hans hatretorik ”rak”.

Till saken hör att Daniel är afrikanamerikan, en av många män ur etniska minoritetsgrupper som kan avgöra valet. Trots sin bakgrund föredrar han en vit rasist från överklassen framför en liberal, svart kvinna från medelklassen. Argumenten är desamma som från kvinnliga supportrar: Trump är en stark ledare, framgångsrik i affärer och därmed garanten för ekonomisk tillväxt. Kamala Harris är hans motsats – svag, opålitlig och, som Daniel formulerar det, ”inte tillräckligt slipad”.

I sin bok Slaget om verkligheten (2:a uppl. 2012) beskriver filosofiprofessorn Bengt Kristensson Uggla en politisk förskjutning. Från kampen om makten över besluten via kampen om makten över dagordningen (även kallat problemformuleringsprivilegiet) lever vi nu i en postmodern tid av kamp om verkligheten och hur den ska tolkas. Fakta blir i sammanhanget irrelevanta.

Idag kan folk som tidigare stod med foliehatten i marginalen slå igenom i debatten utan att behöva passera filtret av kritiskt granskande medier. Genom influerare och kanaler sponsrade av miljardärer, lobbyorganisationer eller främmande makt kan man dränka den allmänna debatten i en stormflod av desinformation. Den fångar publikens intresse med snabbsmälta, underhållande berättelser som ritar om kartan för hur världen ser ut.

När den alternativa verkligheten lagt sitt filter över ögonen blir dess fångar som sektmedlemmar. Aldrig så väl underbyggda motargument eller granskningar rinner av dem. Lögnen blir sann, sanningen lögn. Om den omvända logiken inte räcker till, kan man alltid hitta på bortförklaringar. Som att Trumps rasistiska utfall mot svarta eller invandrare handlar om någon annan, trots att man själv tillhör de grupperna. Eller så sätter man på sig ett ironipansar och hävdar att det hela var ett skämt.

Inför alla dessa väljare skulle Trump, som han själv påpekat, kunna skjuta en person på öppen gata och ändå få deras röster. Allt han anklagas för är i deras ögon ändå bara en del av den djupa statens häxjakt, där Trump hävdar att han offrar sig för sina anhängares skull. Att han skulle vara en ny Messias har länge setts som ett kuriöst inslag bland tokreligiöst ultrakonservativa, men tanken på honom som Guds sändebud med tiden fått ett bredare genomslag. Det har stärkt Trumps planer på en amerikansk autokrati.

Idén om en kejserlig presidentmakt, höjd ovan både kongressen och lagen, är inte ny. Unitary Executive Theory (UET) föddes som ett konservativt projekt efter Watergateaffären och vann mark under presidenterna Ronald Reagan och George W. Bush. Med Trumps valförlust 2020 radikaliserades tankegodset i Project 2025, som bland annat syftar till att fylla statsapparaten med Trump-lojalister (en verklig deep state), inskränka den journalistiska friheten och stoppa allt miljö- och klimatarbete. Kristen nationalism ska prägla hela samhället genom att vara vägledande för arbetet inom alla myndigheter och institutioner – skola, militär, sjukvård med mera.

Vinner Trump och planerna blir verklighet kommer USA att gå längre högerut än Viktor Orbáns Ungern för att likna den totalitära dystopin i The Handmaid’s Tale (romanen 1985, tv-serien 2017–25). Många av de som tidigare tvekat om beteckningen menar idag att Trump visat sitt rätta ansikte som fascist. Två tunga namn är John F. Kelly, fyrstjärnig general och säkerhetsminister efter valet 2016, och en auktoritet i ämnet: statsvetaren och historikern Robert Paxton, författare till klassikern The Anatomy of Fascism (2004).

I en intervju för New York Times den 23 oktober säger Paxton att stormningen av kongressen den 6 januari 2021 var vändpunkten. I det ögonblicket gick Trump, uppbackad av nynazistiska miliser, från att vara en politisk clown med Mussolini-mimik till att bli en fullfjädrad fascist som i sitt förakt för demokratin ville säkra makten med våld. Den ambitionen har han fortfarande, nu med Project 2025 som sitt manifest för ett totalitärt maktövertagande.

Det som länge tagits som en obildad skitstövels knäppa infall stärker Paxtons argument, för att bara ta ett smakprov: Trumps beundran av Hitler. Hans önskan om att militären ska svära trohet till honom personligen, inte konstitutionen. Kravet på att han som president ska ha åtalsimmunitet och därmed slippa stå till svars för sina beslut. Viljan att sätta in polis och militär med skarp ammunition mot demonstranter. Demoniseringen av politiska motståndare som ohyra. Den rasistiska nidbilden av att invandrare är våldtäktsmän och kriminella som förgiftar nationens blod.

Samma idéer var drivande för 1900-talets fascistiska ledare. Problemet är att så få känner igen mönstret, tar retoriken på allvar och inser konsekvenserna i praktisk politik.