Demokratins fiender och hur vi kan bekämpa dem

Anne Applebaum
Autokrati AB: Diktatorerna som vill styra världen
Översättning: Margareta Eklöf (Autocracy, Inc.)
Albert Bonniers, 181 sidor

Marcel Dirsus
How Tyrants Fall and How Nations Survive
John Murray, 294 sidor

I en intervju för The Guardian berättar historikern och journalisten Anne Applebaum att hon fram till för något decennium sedan såg positivt på den demokratiska utvecklingen i världen. Diktaturerna var färre än då hon började arbeta som reporter i slutet av 1980-talet. Sovjetimperiet hade upplösts. Militärdiktaturernas Sydamerika var ett minne blott.

Sedan reste sig en ny och mer aggressiv autokrati på ruinerna av den gamla. Vi har sett den i Kinas förvandling till en imperialistisk stormakt med territoriella anspråk som strider mot internationella konventioner och ett nykolonialt världsprojekt i ”den nya sidenvägen”. Ryssland marscherar för att återskapa sitt fallna imperium med början i Georgien och Moldavien och senast genom att militärt försöka återinförliva Ukraina. Iran finansierar proxymiliser i Jemen, Irak och Libanon med sikte på att bli den dominerande maktfaktorn i Mellanöstern.

Kina, Ryssland och Iran är vår tids axelmakter och har med draghjälp från illiberala hybriddemokratier som Turkiet, Venezuela och Ungern startat Kalla kriget 2.0. Deras gemenskap i Autokrati AB bygger inte så mycket på idéer som att med våld, övervakning och kontroll säkra styret för sin kleptokratiska elit. Och mer än så: de vill backa den demokratiska utvecklingen i världen efter Berlinmurens fall 1989.

Genom att samarbeta ekonomiskt och teknologiskt, bland annat i den mellanstatliga sammanslutningen BRICS, skyddar de sig mot sanktioner. Varor och tjänster, vapen- och övervakningsteknologi strömmar över gränserna mellan dem för att runda sanktioner. Ryssland ger lån till stöd för allierade juniordiktaturer, som Belarus och Kuba. Kina etablerar företag i länderna.

Till skillnad från sina kommunistiska och fascistiska föregångare anser sig den kleptokratiska eliten i Autokrati AB vara osårbar för såväl inhemsk opposition som internationell kritik. De pyntar inte längre sig med att vara upplysta eller värna om mänskliga rättigheter. De är brutalt uppriktiga om sin girighet, utan skuggan av skam för sina vräkiga palats och sina mångmiljardstinna pensionskassor i något skatteparadis.

Inga lagar eller internationella konventioner binder dem. Tvärtom demonstrerar de gärna sitt förakt för dem helt öppet. Kina krossade demokratin i Hong Kong inför världens tv-kameror. Ryssland mördar dissidenter i utlandet och har inspirerat andra länder som Saudi Arabien, Nordkorea och Indien att göra detsamma. Iran och Ryssland gick in på Assad-regimens sida för att slå ned revolutionen i Syrien, bland annat genom att bomba just de mål – sjukhus och skolor – FN pekat ut som skyddade av krigslagarna. Samma mönster upprepas i Ukraina.

Bit för bit söker man förändra det man kallar en världsordning dikterad av väst (läs: USA). Ett delmål är att ersätta dollarn med en ny internationell handelsvaluta. Ett annat är att förändra FN:s säkerhetsråd för att legitimera sina maktambitioner.

Tillsammans arbetar länderna i Autokrati AB med påverkansoperationer mot demokratierna genom alternativa medier, trollfabriker, nätaktivister och influerare. De skördade sina hittills största framgångar 2016 med resultaten i Brexit-omröstningen och USA:s presidentval. Deras bästa megafoner är högerextrema partier och presidentkandidater i demokratiska länder. Med dem kan de utbyta och sprida propagandaskruvade nyheter och konspirationsteorier om hur demokratin är svag, regeras av en pervers elit och härjas av inre motsättningar.

Framgångarna har varit dramatiska. Göteborgsbaserade institutet V-dems rapport våren 2024 om demokratin i världen visade att andelen av världens befolkning som lever i autokratier idag uppgår till 71 procent eller 5,7 miljarder. För tio år sedan var siffran 48 procent. Ett dramatiskt systemskifte på kort tid som gett upphov till en bokflod från statsvetare på tema demokratins kris och undergång, flera med snarlika titlar som How Democracies Ends, av David Runciman, och How Democracies Die, av Steven Levitsky och Daniel Ziblatt.

Anne Applebaum bidrog till diskussionen med Demokratins skymning men har i år följt upp med en bok hon tillägnar optimisterna, underförstått om demokratins revansch: Autokrati AB. Och hon är inte ensam. För två år sedan kom den filippinska journalisten och fredspristagaren Maria Ressas Konsten att bekämpa en diktator, om hennes motstånd med livet som insats mot president Rodrigo Dutertes skräckvälde med stöd av mördarmiliser. Och under sommaren i år publicerade den tyske statsvetaren Marcel Dirsus sin bok How Tyrants Fall, i vilken han kartlägger maktbasen för en diktatur och hur den kan rämna.

Samtliga menar att de militärkupper som efter kriget störtade demokratiskt valda regeringar till stora delar har ersatts av en repris på mellankrigstidens scenario, då auktoritära partier tog makten genom allmänna val. Idag utger sig partier som diffust kallas högerpopulistiska för att vara nationalistiska och demokratiska samtidigt som de allierar sig med främmande makt i Autokrati AB.

Exemplen är många, från sverigedemokratiska företrädares medverkan i propagandakanalen Russia Today (RT) till franska Nationella Frontens (idag: Nationell Samling) förmånliga lån från ryska rymdbolaget Aviazapchast. Turkiet under Erdogans AKP har blivit en alltmer problematisk medlemsstat i NATO eftersom man stärkt handelsförbindelserna till Ryssland och Kina och har blivit en viktig mellanhand för sanktionerade varor till länderna.

Francis Fukuyamas tes från 1989 om ”historiens slut” med den liberala demokratins världsseger har kommit på skam även i liberala, demokratiska länder. Varken handel, diplomati, öppna gränser eller IT-revolutionens globala nätverk krossade autokratierna. Tvärtom, blev de antidemokratiska vapen. Hur kan vi då vända utvecklingen?

Applebaum efterlyser en samordning mellan demokratierna i motståndet mot auktoritära system och tendenser, inte splittrade sanktioner mot enskilda länder. Våra underrättelsetjänster och försvarsmakter måste ha ett tätare samarbete. Statliga myndigheter, medieföretag och civila organisationer kan samverka för att bekämpa desinformation och nättroll i sociala medier.

Demokratiska länder kan hjälpa varandra att sprida information om desinformation, korruption och brott mot mänskliga rättigheter, se dokumentärer som Navalnyj (2022) och Putin’s Patriots (2021) på nätet. Den senare filmen visar bland annat hur kriminella motorcykelgäng i väst allierat sig med ryska Nattvargarna för att, som de, paradera under ryska flagg och idolporträtt på Putin. Motsvarande ser vi i Sverige när Foxtrot-nätverket utför terrorattentat, köpta och betalda av Irans revolutionsgarde.

Men infiltrationer av agenter och rekryteringar av möjliggörare i demokratier sker på alla nivåer, från gatan till parlamenten. Expressen har avslöjat hur inte bara Jimmie Åkesson utan flera svenska partiföreträdare i både riksdag och kommunfullmäktige umgås med ledare för kriminella motorcykelgäng och ökända högerextremister. Och via deras möjliggörare i banker, företag och på myndigheter kan de samordna sina attacker. Ett slags terrorism utan fysiska vapen.

Både Dirsus och Applebaum betonar vikten av ett internationellt samarbete mot ekonomisk brottslighet som tvingar fram bestämmelser om transparens i det internationella bank- och finanssystemet. Här kan vi lära av fallen med Danske Bank och Swedbanks hjälp till ryska kleptokraters penningtvätt i mångmiljardklassen och hur de sedan medverkade till att gömma pengarna i skatteparadis, se Lars Berge och Axel Gordh Humlesjös bok HONUNGSFÄLLAN som utkom i våras.

Ytterst, menar Dirsus, måste vi vara beredda på att konfrontera Autokrati AB militärt. Det är svårt att inte hålla med. Just nu eldar Autokrati AB på en cynisk uppgivenhet i väst inför Ukrainas förmåga att hålla mot den ryska invasionen. Det har gett Putins stödpartier i världen valframgångar med krav på att dra in militära och ekonomiska stöd till landet och ge efter för Rysslands territoriella anspråk.

Likheterna till hur demokratierna 1938 vek ner sig inför hotet från Nazityskland är ofrånkomliga. Konsekvenserna kan bli att Autokrati AB tar Putins framgångar till intäkt för att följa i hans fotspår, sannolikt med början i Kinas invasion av Taiwan. Autokrati AB:s världsordning vill med våld, hot och påverkansoperationer stöpa om oss från medborgare till undersåtar. En bra början för att bjuda motstånd mot den utvecklingen är att läsa Applebaum och Dirsus brännande aktuella böcker.