I höst våras det för Romarriket på bio och i tv. Francis Ford Coppolas Megalopolis (premiär 27.9) skildrar framtidens USA som repris på det romerska imperiets fall medan Robert Rodats (Rädda menige Ryan/ Saving private Ryan, 1998) tv-serie Those About to Die (24.8) och filmerna Caligula – The Ultimate Cut (13.9) och Gladiator 2 (22.11) för oss tillbaka till ett Rom på höjden av sin makt. Dekadent och höljt i myter som spreds redan i dåtiden.
Caligula, romersk kejsare åren 37–41, har blivit sinnebilden för autokraten som monster. Galen. Brutal. Pervers. Om vi ska tro den historiska legenden etablerad efter hans död av den romerske historikern Suetonius, ifrågasatt av dagens historiker. Men varför syna en bra story när den kan sälja biobiljetter? Det tyckte herrtidningen Penthouses grundare Bob Guccione, då han 1976 hakade på tidens porno-chic-fluga med det finkulturpimpade filmprojektet Caligula.
Valet av regissör föll på Tinto Brass, som just lämnat avantgardefilmen för sexkryddad nazisploitation med Salon Kitty (1976). Finkulturen svarade den amerikanske manusförfattaren Gore Vidal och prisbelönta filmstjärnor som Malcolm McDowell, Helen Mirren och Peter O’Toole för. Produktionen blev omskriven, snart också den en legend då det dröjde tre år mellan inspelning och premiär.
När Caligula väl gick upp på bio 1979 tog Brass, Vidal och flera av affischnamnen avstånd från Gucciones version med inklippta hårdporrscener. Kritikerna utsåg den till tidernas kalkonrulle, löjlig och deprimerande. Mirren var en av få som tog filmen i försvar som ”en oemotståndlig mix av konst och genitalier”.
Bioaktuella, halvtimmen längre ultimate cut-versionen av den amerikanske rockmusikern Thomas Negovan säger sig följa Vidals manus. Den har fått ny, dovt olycksbådande musik av Troy Sterling Nies (THE CALL OF CHTULHU, 2005) och animerade förtexter av brittiske konstnären Dave McKean (Sandman, 1989–97) i syfte att höja Caligula till konstfilmshimlen. Sanningen är mindre smickrande.
Berättartempot är fortfarande kraftlöst och sävligt, långa stunder monotont. Skådespelarinsatserna svajar mellan amatörism och professionalism, med McDowells energiska titelroll – färgad av hans ultravåldsligist Alex i Stanley Kubricks A Clockwork Orange (1971) – som enda kraftkälla. Kvar är bevisen för att också Vidals manus och Brass regi packade filmen med nakna, kopulerande kroppar; Guccione ville bara visa knullandet mer utförligt. Och legenden är intakt.
Verklighetens Caligula (”lilla stöveln”), egentligen Gajus Julius Caesar Germanicus, var förstås ingen ängel. Endast 25 år gammal blev han kejsare. Men det som fick honom på fall var inte hans nyckfulla och ibland grymma playboyförlustelser, typiska för hans ställning, utan att han hotade undergräva maktordningens auktoritet.
Den tyske statsvetaren Marcel Dirsus skriver i sin nyutkomna bok How Tyrants Fall (2024), att en diktators makt vilar på två hörnstenar: den ekonomiska eliten och militären. Till plebejernas – folket på gatan – förtjusning gjorde han emellertid sig känd för att förlöjliga sin egen överklass offentligt. Till hans mest kända skämt hör att han skulle utse favorithästen Incitatus till konsul och sätta senatorernas promiskuösa fruar på bordell.
Militären lär han ha förnedrat i en expedition för att inta de brittiska öarna som slutade på en gallisk strand, där trupperna beordrades samla snäckor och föra dem som krigsbyten till Rom. Sannolikt stod Caligula också bakom morden på både föregångaren Tiberius och rivalen om makten, den yngre Tiberius Gemellus.
Mest stötande var dock att han såg sig som den högste guden Jupiters jämlike och krävde att bli dyrkad redan under sin livstid. Det var en hädelse mot traditionen om kejserlig upphöjelse till gud först efter döden. Feghet i krig och hybris på maktens tron kan vara det som slutligen ledde till mordet på honom efter endast fyra år vid makten.
Caligulas motsats möter vi i Those About to Die: Vespasianus (Anthony Hopkins), kejsare åren 79–89. Arbetsnarkoman. Hederlig. Enkel. Från en lågättad riddarsläkt i nuvarande Rieti gjorde han sig känd som segerrik general till fält och duglig prokonsul i Nordafrika. Under fyrkejsarårets inbördeskrig (år 69) grep han med militärens hjälp makten på löften om att återställa ordningen och ekonomin i det sargade riket.
Som kejsare var han en totalitär och slug maktspelare som förstod vikten av propaganda. Historikerna Tacitus och Josefus anlitades för att säkra hans goda eftermäle vid begravningen, och med påkostade gladiatorspel som förgyllde Roms makt i världen gjorde han sig populär i breda folklager.
Över drygt 300 år hade spelen utvecklats från rituella uppvisningar i stridskonst vid aristokraters begravningar till populära strider på liv och död i specialbyggda arenor. Vespasianus ville förstås ge Rom den största arenan av alla och lät uppföra Den flaviska amfiteatern, känd som Colosseum, färdigställd år 80 av sonen/efterträdaren Titus (Tom Hughes) för en publik på 45–65 000 personer.
Spelen var en orgie i grymheter. Djurstrider blandades med cirkusnummer, gladiatorkamp, dramatiserade fält- och sjöslag samt sadistiska avrättningar av både kriminella och folk som ansågs hota makten. Enbart invigningsfestligheterna år 80 varade i hundra dagar, under vilka mer än tusen gladiatorer deltog och 11 000 djur dödades. Hela provinser tömdes nästintill på vilda djur, en massutrotning som bland annat skördade lejonen på Balkanhalvön och den nordafrikanska elefanten.
Colosseum var liten i jämförelse med kapplöpningsbanan Circus Maximus (250 00 platser). Men genom sin placering i Roms politiska och ekonomiska centrum blev den snart en viktigare plats för maktintriger och korruption. Läktarplaceringen av senatorer och andra betydande personer i förhållande till kejsarens loge speglade hur högt de för tillfället stod i hans gunst. Folkblandningen av hög och låg gjorde att aristokratiska patricier kunde möta och göra affärer med kriminella, inte helt olikt dokumentärserien Den svarta svanen (Den sorte svane, 2024).
Fascinationen för Romarriket beror på att vi känner igen maktspelen, om än de var dödligare, och underhållningsindustrin, om än den var blodigare. Och mitt i alltsammans ett folk som oroade sig för mat och hyra. Ett samhälle slående likt och samtidigt helt olikt vårt eget.
© Michael Tapper, 2024. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2024-09-06.
Caligula – The Ultimate Cut
BIO. HISTORISKT DRAMA. Italien/USA, 1979/2023. Regi: Giovanni ”Tinto” Brass. Med: Malcolm McDowell, Helen Mirren, Peter O’Toole, Teresa Ann Savoy. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.58. Premiär den 13.9 på bio, i november på 4K/bluray och strömning.
Those About to Die
STRÖMMAD TV-SERIE I TIO AVSNITT PÅ TV4 OCH TV4 PLAY. HISTORISKT DRAMA/ACTION. Storbritannien/Italien/Tyskland, 2024. Skapad av Robert Rodat, inspirerad av Daniel P. Mannix bok från 1975 med samma namn. Regi: Roland Emmerich, Marco Kreutzpaintner. Med: Anthony Hopkins, Sara Martins, Jóhannes Haukur Jóhannesson, Iwan Rheon. 0.45/avsnitt. Premiär den 24.8 på TV4 Play.
