Lassie – Michael Tapper

Storbritannien/Irland/Frankrike/USA 2005. Regi: Charles Sturridge. Skådespelare: Jonathan Mason, Hester Odgers, Peter O’Toole, Samantha Morton. Längd: 1:40.

Författaren, filmkritikern och socialistiske fritänkaren Eric Knight är idag sorgligt nog främst ihågkommen för sin sentimentala bästsäljarroman Lassie på äventyr (Lassie Come Home, 1940). Berättelsen är en tårdrypande klasskildring om hur en arbetarfamilj i Yorkshire 1938 hamnar på ruinens brant när gruvan stängs och tvingas sälja tioårige sonen Joes ögonsten, hunden Lassie. Köparen är en aristokrat, som tar den med sig när han åker till Skottland för att komma undan andra världskrigets bombningar. Men den trofasta hunden rymmer förstås, och tar sig tvärs igenom Storbritannien för att återförenas med sin sanne husse.

Hollywood-bolaget MGMs populära filmatisering från 1943 följdes av ett flertal uppföljare, en TV-serie (1957-72) och några senare nyinspelningar. 2005 års version är nog den trognaste romanförlagan, undantaget mötet med Loch Ness-odjuret i en datoranimerad men både fånig och överflödig scen.

Manusförfattaren och regissören Charles Sturridge – mest känd för TV-serien En förlorad värld – lyckas emellertid ändå överträffa föregångarnas trivialisering av Knights klassperspektiv till förmån för otidsenlig, kitschig nationalromantik. Den rockvideoinspirerade helikopteråkningen kring Lassie, som poserar heroiskt på en bergstopp i Skottland till idiotbombastisk musik, är bara en av flera ofrivilligt komiska höjdpunkter på detta tema.

Möjligen hade det anslaget gått hem i kölvattnet på Margaret Thatcher-regeringens Falklandskrig, när Brittiska imperiet fick sin mest svulstigt glamouriserade renässans i filmer som Greystoke. Nu bioaktuella Lassie sjönk emellertid som en sten i hemlandet och har inte gått på export till mer än en handfull länder. Även i Sverige lär den bli en parentes innan den samlar damm på videobutikernas hyllor.

Synd på den genomgående duktiga rollistan, inklusive hunden. Liksom Knight och hans barnboksklassiker, hade de förtjänat en betydligt bättre film.