Sigillet – Michael Tapper

Sverige 2006. Regi: Johan Rünow. Skådespelare: Paula Helander, Filip Orrling, Johan Stenfeldt, Magnus Härenstam, Sven Wollter. Längd: 0:45.

En student försvinner. Till och med hans registrering vid Historiska institutionen är borttagen. Spåren leder snart via kända statyer i och kring Lundagård och symbolspäckade böcker på UB till ett hemligt sällskap i universitets inre krets.

Likt Da Vinci-koden? Självklart! Och det är förstås avsikten också. För Sigillet följer i spåren från 1908 års Lejonjakten – en parodi på en dåtida publiksuccé från Danmark – och tar ner storslagna filmer i samtiden till provinsiell nivå.

Årets upplaga är den tekniskt mest slipade hittills. Rapp klippning, ambitiöst kameraarbete och professionell ljussättning gör filmen närmast till en reklamspot för vad man kan åstadkomma med lite fantasi och högupplösningsvideoteknik. Ovanpå det en rad stilgrepp fyndigt inlånade från både amerikanska och svenska thrillers under det senaste decenniet.

Den studentikosa flåshumorn har däremot – tack och lov – fått stryka på foten. I stället satsar man på relativt lättillgängliga film- och lundaskämt som strös ut lite här och där i dialogen och under den labyrintiska handlingen många bisarra omkastningar.

Tempot är lite segt i början, men efterhand får det bra fart. Skådespelarregin är stram, och det underlättar samspelet mellan amatörerna i huvudrollerna och veteraner som Sven Wollter (i rollen som en Van Veeteren-liknande kommissarie) i birollerna.

Kort sagt: den mest sevärda karnevalsfilmen på länge.