Skywalkers: A Love Story – Michael Tapper

BIO. DOKUMENTÄR. Regi: Jeff Zimbalist. Med: Angela Nicolau, Ivan Beerkus. Längd: 1.40. Netflix.

Svindlande höjder har alltid varit attraktionen i bergsbestigarfilmer. Bäst eller värst i genren beroende på hur man ser på de yrselframkallande bilderna är Elizabeth Chai Vasarhelyis Oscarsbelönade dokumentär Free Solo från 2018 (finns som köp/hyrfilm). I en lyckad kombination av naturlyrik, sportdokumentär och biografiskt porträtt skildrar den Alex Honnolds soloklättring på El Capitain i Yosemite nationalpark.

Jeff Zimbalists (Pelé: Birth of a Legend, 2016) Skywalkers är besläktad. Lika vacker och nervig men med helt andra hinder i klättringarna. Den berättar om hur ryska takbestigarna (”rooftoppers”) Angela Nicolau och Ivan Beerkus flyr barndomens förortsmisär för att söka friheten på världens skyskrapor. Liksom Honnold har duon både personliga och ekonomiska motiv till att sätta sina liv på spel i en sport som krävt många vildhjärnors liv de senaste femton åren. Och de har klara fördelar i konkurrensen förutom att de är unga och snygga.

Nicolau är uppväxt i en cirkusfamilj med mångårig träning i akrobatik och dans. Beerkus har en bakgrund i olika kampsporter. Deras livsfarliga balansakter, där han står för musklerna och hon för de avancerade poserna höjer deras spektakulära bilder ovan mängden machostolligheter. Ger deras prestationer konstnärliga kvaliteter som står ut i mängden.

Redan i första försöket 2016 blir de stjärnor på nätet med bilderna från byggkranen på taket till skyskrapan Goldin Finance 117 i kinesiska Tianjin. Medier och storföretag köar för att köpa deras bilder, krypterade med NFT-teknik som garanterar äktheten. Inkomsterna gör att de kan resa runt världen med pengar nog att bo och träna på de bästa hotellen inför nästa jobb för att överträffa det föregående.

Kraven på ständigt högre klättringar, djärvare poser och bilder är obönhörliga från sponsorerna men också från mångmiljonpubliken på nätet. På hotellrummen ägnar de veckor åt omsorgsfull planering för hur de ska ta sig förbi de mångmiljarddyra skrytbyggenas hundra-plus våningar med hinder i form av byggjobbare, säkerhetsvakter och avancerade övervakningssystem.

Ritningar och filmer på hur andra takbestigare har tagits på bar gärning studeras noga, något som ger filmen drag av Hollywoodthrillrar om rånkupper mot till synes omöjliga odds, typ OCEAN’S ELEVEN och INSIDE MAN. En ytterligare komplikation och dramatisk kittling under klättringarna är att Nicolau och Beerkus förälskar sig i varandra. Det är som upplagt för en folie á deux av vansinniga eskapader, men kärleken slår i stället in en kil i deras arbetsrelation.

Nicolau driver på för att tänja på gränserna medan Beerkus tvärtom blir en försiktig general av omsorg om henne. Hon tolkar hans manliga beskyddarinstinkt som en begränsning av hennes akrobatiska förmåga. Och snart blir vi vittne till Scener ur ett äktenskap-gräl medan de två hänger i fingertopparna över olika avgrunder.

Handlingen kulminerar 2022 med att de återförenas för ett sista jobb: Att nå taket på världens näst högsta skyskrapa, den 680,5 meter höga Merdeka 118 i Kuala Lumpur, och därifrån klättra vidare upp till toppen på den 160,7 meter höga antennspiran. Insatserna är desamma som i Man on Wire, dokumentären från 2008 om hur fransmannen Philippe Petit gick på lina 1974 mellan de två skyskraporna i World Trade Center. Åker de fast väntar flera år i fängelse. Lyckas de väntar berömmelse och stora pengar.

Skräckfilmer och thrillrar i all ära, men jag har aldrig suttit så på helspänn och drypande av svett i min hemmabio som under den här filmen. Nicolau och Beerkus egna vidvinkelbilder från GoPro-kameror och selfiestavar tävlar med Zimbalists drönarfilmning i att ge åskådaren akut vertigo så det räcker och blir över. Sorgligt nog berövar Netflix oss i publiken på mycket av skräcknjutningen genom att enbart visa filmen på sin strömningstjänst och inte på de stora biodukarna. Det sänker betyget.