BIO. KATASTROFFILM/ROMANTISK KOMEDI. USA, 2024. Regi: Lee Isaac Chung. Med: Glen Powell, Daisy Edgar-Jones, Anthony Ramos, Brandon Perea. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.02.
Succén för 1996 års visuella effektkanonad Twister blev en nystart för katastrofgenren och följdes av filmer om enorma vulkanutbrott och apokalyptiska asteroider. Handlingen kretsar kring ett gäng adrenalinknarkande korsningar mellan meteorologiforskare och cowboys som går i närkamp med landskapsslukande tromber. Deras karismatiske ovädersguru Bill – numera avlidne Bill Paxton i en ovanlig stjärnroll – dyrkas som ”den mänskliga barometern” av sitt entourage hattifnattar.
Uppföljaren har varit på tal sedan premiären för 28 år sedan, och det har ryktats om att den skulle handla om Bills dotter som följer i sin fars fotspår. I slutändan har Twisters blivit en fristående uppföljare, åter inspelad i Oklahoma men med bara vaga referenser till originalet. Huvudpersonen Kate (Daisy Edgar-Jones) har tagit över Bills inre barometer och hans gamla mätutrustning ”Dorothy”, men av honom ser vi inga spår.
I inledningsscenen leder hon ett gäng unga forskare som faller offer för sitt dumdristiga första fältarbete. Några år senare återvänder hon till hemtrakterna för att gå en returmatch mot de dödliga jättetromberna. Där träffar hon Tyler (Glen Powell från HIT MAN), en så kallad storm chaser med stjärnstatus på nätet och t-shirtförsäljning som affärsidé.
De möts. De grälar. De blir till slut ett omaka par som kompletterar varandra. Hon är spårhunden som kan sniffa oväder mot en klarblå himmel, han den våghalsiga cowboyen som inte tvekar att ratta rakt in i stormens öga.
Manuset och Lee Isaac Chungs (MINARI) regi har ansträngt sig för komplicera genrens ofta enkla berättarmönster och typgalleri. Storyn är inte längre någon svartvit kamp mellan hjältar och skurkar som utmynnar i en triumfatorisk fanfar. Och till skillnad från Twister ägnar Twisters mer tid åt att skildra ovädrens offer.
Manusförfattaren Mark L Smith (THE REVENANT) har sagt att klimatförändringar är filmens tema. Men det budskapet förblir dunkelt i ett allmänt prat om att det tromberna blivit fler med åren. Filmen duckar med andra ord i klimatdebatten, och mot slutet sätter man hoppet till den inom meteorologi- och klimatforskning kontroversiella tekniken att manipulera vädret med kemiska preparat.
Det är inte bara fegt, det är en farlig väg med oanade konsekvenser för ett klimatsystem som redan nu är ur led.
© Michael Tapper, 2024. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2024-07-12.