Take the Lead – Michael Tapper

USA 2006. Regi: Liz Friedlander. Med: Antonio Banderas, Rob Brown, Alfre Woodward, Dante Basco. Längd: 1:48.

Inte en enda publikknipande kliché från sportfilm, social askungesaga eller tonårsdrama lämnas orörd i denna dramatisering av verklige Manhattan-dansläraren Pierre Dulaines framgångsrika uppfostran av skolvärstingar till mästare i sällskapsdans. Och visst storknar man inför den monumentalt banala tanken om att en tango, vals eller foxtrot – här upphottade med hiphop-stajlad multikultimusikmix – kan bota allt från fattigdom till ungdomsligism och drogmissbruk.

Dianne Houstons manus gör oss emellertid tjänsten att diskutera alla sådana invändningar även om hon inte löser dem. Snarare lämnar den programmatiska mot-alla-odds-triumfen i finalen mig med känslan av att de fula ankungarna från slummen här bara får uppleva en lördagskväll som svanar i drömmarnas land innan de vaknar upp till en ny måndag på samhällets botten igen. Inte så illa för en popcornrulle.

Det finns visserligen bättre alternativ, till exempel de kritikerhyllade lågbudgetproduktionerna Mad Hot Ballroom (dansdokumentär) och American Gun (drama som debatterar vapenkontroll) från 2005. Men ingen av dem tog sig över Atlanten, och Take the Lead har några försonande kvaliteter som trots allt gör den sevärd en regnig sommarkväll.

En karismatisk och graciöst dansant Antonio Banderas står i spetsen för en ensemble av unga, löftesrika ansikten. Spelfilmsdebuterande musikvideoregissören Liz Friedlander har en följsam, ibland underbart dansant kamerakoreografi, inte bara under själva dansnumren utan också när hon skildrar New Yorks mindre smickrande miljöer.

Å andra sidan finns det inslag – exempelvis Banderas brandtal om dansens fostrande förmåga inför en ivrigt nickande grupp föräldrar och en nyfrälst ex-skeptiker till rektor (Alfre Woodward) – som är direkt pinsamma i sammanhanget.