Mymobbaren – Michael Tapper

USA 2006. The Ant Bully. Regi: John A. Davis. Röster i originalversionen: Julia Roberts, Nicolas Cage, Meryl Streep, Paul Giamatti. Svenska röster: Eva Röse, Mattias Knave, Gunnel Fred, Lars Dejert. Längd: 1:29.

Åtta år efter ”myrornas krig” mellan Pixar (Ett småkryps liv) och DreamWorks (Antz) kommer Warner Bros. datoranimerade Myrmobbaren i regi och manus av John Davis (Jimmy Neutron) efter en barnbok av John Nickle.

Tekniskt sett håller den förbluffande låg nivå. De tecknade figurerna är stela och uttryckslösa, landskapet är bara schematiskt gestaltat utan mycket nyanser i skuggor, färger och detaljer. Som hantverk skulle den inte ens klara jämförelsen med 1998 års myrfilmer.

Berättelsen är intressantare. Här ska mobbade Lukas, som i sin tur tar ut sin ilska på en myrkoloni, inte bara få sig en moralisk läxa om översitteri utan också lära sig byta perspektiv och se världen med myrornas ögon. I myrornas värld är Lukas hatad, kallad förgöraren. I gengäld ser han bara myrorna som något mindervärdigt och äckligt som ska bekämpas skoningslöst.

Här börjar man lite vagt skissa en allegori över USAs utrikespolitik de senaste decennierna. Den förstärks också när Lukas krymps, förflyttas till myrstacken och snart börjar tycka att deras kollektiva gemenskap har sina fördelar framför egoismen och isoleringen i människornas värld.

Men det som ser ut att bli en samhällskritisk saga upplöses snabbt i en amerikansk förortsutopi. Konflikterna punkteras lättköpt enkelt, såväl mellan Lukas och mobbarna som inom Lukas kärnfamilj. Och myrorna får sina älskade ”sockerstenar”, en produktplacering från ett godisföretag.