USA 2006. Reg
i: Gil Kenan. Svenska röster: Axel Karlsson, Oskar Karlsson, Norea Sjöqvist, Andreas Nilsson. Längd: 1:30.
Dansen kring den datoranimerade guldkalven blir allt intensivare. Snart sagt varannan vecka släpps det nu filmer som tycks ha satt gediget manusarbete, konstnärlig särprägel och teknisk finslipning på undantag för att snabbt håva in pengar på det publikintresse som byggts upp av ambitiösa filmer som Toy Story, Shrek och Superhjältarna.
En dussinvara av det slaget är barnskräckfilmen Monster House, som från Polarexpressen lånat en teknik kallad motion-capture. Resultaten i bägge filmerna förskräcker.
Miljön är fotorealistiskt detaljrik men samtidigt torr, anonym och doftlös i sin blankpolerade finish. De lika polerade men fult tecknade rollfigurerna tycks ha tappat alla musklerna i ansiktet och nyanserna i kroppsspråket. Det är som om någon utomjording lite valhänt försökte rekonstruera mänskligt liv på 2000-talet utifrån ett uselt datorspel.
Själva berättelsen går också på tomgång. Skildringen av skräcken mitt i välartade villaförorten plockar en hel del material från 1980-talets sämre rysare, som Poltergeist och En djävul till granne. Upptakten är rejält seg, dialogen stundvis skärande illa skriven och den förvärras i den svenska översättningens trendtugg. Filmen anstränger sig för vara cool och rolig, men det blir mest generande och krystat.
© Michael Tapper, 2006. Sydsvenska Dagbladet 2006-10-27.