Du, jag och Dupree – Michael Tapper

USA 2006. You, Me & Dupree. Regi: Anthony och Joe Russo. Skådespelare: Matt Dillon, Kate Hudson, Owen Wilson, Michael Douglas. Längd: 1:48.

Liksom Mitt Super-ex går stora delar av Du, jag och Dupree åt till att måla upp en manlig skräckbild av kvinnor. Kate Hudson den otacksamma uppgiften att spela det glädjedödande huskorset Molly mot Matt Dillons plågade kontorsslav Carl. Han spenderar inte bara stora delar av filmen åt att be henne om förlåtelse utan hotas dessutom med bokstavlig kastrering av sin sadistiske översittare till svärfar (Michael Douglas).

Till hämmade Carls räddning kommer – tror vi – hans pojkaktigt anarkistiska alter ego i form av bäste vännen Dupree (Owen Wilson), som egentligen bara ska bo tillfälligt några dagar hos Carl och Molly men som snart visar sig vara en långvarig parasit.

Först ser det ut som om Wilson äntligen ska göra upp med sin slitna image som tokrolig och känslig buspojke. Hans barnsliga självupptagenhet blir här både patetisk och frånstötande, men någonstans halvvägs in i filmen vänder allt och Wilsons livslate 30-årsbaby skildras för femtioelfte gången som sinnebilden för den moderna människans längtan till ett enklare liv.

Allt det som verkar vara lovande premisser i första halvan av filmen slängs alltså bara bort lite förstrött i den andra och komiken uteblir. Till och med rena farsnummer, som när Dupree och hans älskarinna sätter fyr på huset under en smörindränkt kärleksakt, iscensätts så platt och trist att det enbart blir likgiltigt – ett omdöme som för övrigt gäller för filmen som helhet.