Absurdismen är en tragikomisk genre om livets grymhet och meningslöshet med rötterna i surrealismen, Alfred Jarrys dramer, Franz Kafkas romaner och existentialistisk filosofi. I tv-serien I’m a Virgo, liksom i långfilmsdebuten SORRY TO BOTHER YOU (2018), använder den afrikanamerikanske rapparen och vänsteraktivisten ”Boots” Riley absurdismens uttryck men ger handlingen en optimistisk dramaturgi. Hoppet är politisk kamp för förändring.
I ett inledande montage smugglas nyfödda jättebabyn Cootie ut från sjukhuset. Han växer upp till en fyra meter hög 19-åring – spelad med rörande naivitet av Jharrel Jerome från Oscarsvinnaren MOONLIGHT – hos överbeskyddande faster Lafranchine (Carmen Ejogo) och farbror Martisse (Mike Epps). Som alla tonåringar vet, känns föräldrahemmet med tiden instängt. Klaustrofobiskt kvävande.
För Cootie slår känslan bokstavligen i taket eftersom han varken får plats i huset eller släpps utanför trädgården. Lafranchise kan med sin klippbok om polisövergrepp och lynchningar på afrikanamerikanska jättar förklara varför: stora svarta män väcker ont blod i de vitas värld. Och Cootie har inte direkt förmågan att hålla en låg profil.
Till slut händer ändå det oundvikliga. Cootie smiter ut för att röja på stan med några jämnåriga och möter en värld som inte riktigt liknar den han sett på tv. Reklamfilmernas lockande hamburgare visar sig smaka skit, men tjejen i kassan, Flora (Olivia Washington), är desto mer aptitretande. Hiphopen låter så mycket bättre med discots baspumpande subwoofer-högtalare. Å andra sidan är det svårt att rocka loss när discokulan hänger i midjehöjd och stingsliga bråkmakare ser sin chans att mucka gräl av just ingen anledning alls.
Tidigare filmer om jättar, som Attack of the 50 Foot Woman (1958) har följt arbetsbeskrivningen för megamonster: skräckinjagande, skitförbannad och monomant fixerad vid massförstörelse. I’m a Virgo gäspar ointresserat åt sådana klichéer och riktar i stället blicken mot vardagsproblemen de andra filmerna aldrig stannat upp för att fundera över.
Allt du skulle vilja veta om tonårsjättar (men varit för skraj för att fråga om) får du svar på här: Följderna av att Cootie går på dass. Effekten då han tar av sig gympadojorna för att dela med sig av sin tåbira. Och – jodå – vad som händer när han till slut hamnar i säng med Flora. Inget jättemänskligt är ”Boots” Riley främmande.
Men nu är han också en artist och filmmakare med politiska avsikter. Cootie växer inte upp hos familjen Cosby i ett svart medelklassområde utan i konflikternas Oakland, stan som genom sin polisbrutalitet och segregation gav upphov till 1960-talets militanta rörelse Svarta Pantrarna. Där har ojämlikheten fått ett nygammalt ansikte i ockerhyror som lett till massvräkningar.
Cooties kompisgäng är aktivister mot fastigheternas gangstervärdar, men de senare har uppbackning av Jay Whittle (Walton Goggins) alias maskklädde hämnaren The Hero – ett superhjältesvin som hämtad ur Prime-serien The Boys (2019– ). Och en idol från serietidningarna i Cooties barndom. Upplagt för en slutuppgörelse mellan saga och verklighet, gott och ont, svart och vitt, i Rileys fantasifulla allegori om amerikansk rasism i modern tappning.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-06-23.
I’m a Virgo
STRÖMMAD TV-SERIE I SJU AVSNITT. ABSURDISTISK KOMEDI. USA, 2023. Skapad av: Raymond ”Boots” Riley. Med: Jharrel Jerome, Mike Epps, Carmen Ejogo, Olivia Washington. Längd: 0.25–0.36/avsnitt. Amazon Prime. Recensionen är baserad på en förhandsvisning av de tre första avsnitten.