Hollywoods pionjärtid var en hårdför konkurrens mellan bolagen om stjärnorna och publiken. Men ett bolag har blivit minst lika känt för sina interna uppgörelser: Warner Bros. Utåt höll de fyra bröderna bakom firmanamnet – Harry, Sam, Abe och Jack – länge samman, men på kontoret kunde det gå hett till. Mer än en gång fick personalen se äldste brodern Harry jaga minstingen Jack genom korridorerna med olika tillhyggen.
Även bolagets filmer var konfrontativa. I dokumentärserien 100 år med Warner Bros. på HBO Max kallar Martin Scorsese WB för ”arbetarklassens bolag”. Det är sant i flera bemärkelser.
Till skillnad från Hollywoods övriga moguler, skämdes bröderna Warner aldrig för familjens proletära förflutna eller judiska etnicitet. Tvärtom gjorde man filmer med råbarkad realism och rättfram samhällskritik från ett underklassperspektiv. Man ville underhålla men också skapade debatt. Inte sällan fick man censurproblem på köpet.
Gangsterfilmer som Public Enemy No. 1 (1931) ansågs förråa och förleda arbetarungdomen, särskilt som de skildrade gangsterkarriären som en parodi på kapitalismens myt om klassresan från rännsten till rikedom. Jag är en förrymd kedjefånge (I Was a Fugitive from a Chain Gang, 1932) var ett debattinlägg om ett orättfärdigt och grymt rättssystem. Den svarta ligan (Black Legion, 1937) skildrar en fabriksarbetare, spelad av Humphrey Bogart, som dras in i en Ku Klux Klan-liknande terroriströrelse.
Glamoureskapismen hos MGM eller RKO saknas helt i bolagets musikaler. Titlar som Golddiggers of 1933 tar i stället upp depressionens nyfattigdom med prostitution, utslagning och sociala motsättningar. Och de animerade ”Looney Tunes”-filmernas anarkistiska crazykomik var ett svar på Disneys sockersentimentala moralkonservatism.
När Nazityskland genom sin konsul Georg Gyssling i Los Angeles med framgång pressade Hollywood att stoppa produktionen av filmer med antifascistiska budskap, gick bröderna Warner sturskt mot strömmen med Confessions of a Nazi Spy (1939, totalförbjuden av politiska skäl i Sverige). Den skulle följas av många andra, som Casablanca (1942) – Hollywoods mest citerade klassiker.
Warner Bros. hårdkokta tradition fortsatte efter kriget, också länge efter att Jack sålde bolaget 1966. Det är svårt att tänka sig kontroversiella filmer som Linje Lusta (A Streetcar Named Desire, 1951), Bonnie och Clyde (Bonnie and Clyde, 1967), A Clockwork Orange (1971), JFK (1991), Syriana (2005) eller Joker (2019) från något annat Hollywoodbolag. En rad fusioner under de senaste 35 åren har gjort att man numera blivit Warner Bros Discovery, en mediekoncern bland andra. Fast något av brödernas anda dröjer sig tack och lov kvar i 100 år med Warner Bros.
Dokumentärserien är en hyllning, men här och där finns plats för självkritik. Bland annat tar man upp blackface i den banbrytande ljudfilmen Jazzsångaren (The Jazz Singer, 1927) och hur bolaget skrev slavkontrakt med sina stjärnor. Jack Warners machiavelliska maktintriger för att manövrera ut sina bröder ställs fram i all sin tarvlighet.
Tyvärr ägnar man bara ett av fyra avsnitt åt bolagets 43 första år under Warner-bröderna, en tokrusning från 1923 till 1966 genom en rad konstnärliga och tekniska revolutioner man behövt halva serien för att göra rättvisa. Obalansen blir än tydligare när man i avsnitt två och tre ägnar oproportionerligt stort utrymme åt populära men knappast formförnyande tv-serier som Friends (1994–2004) och producenter som var snälla men knappast visionära. Måttligt spännande.
När man i sista avsnittet framhåller den nya digitala tekniken för visuella effekter som ett nytt stort steg framåt har man bara delvis rätt. Verktygen har man, men en stark berättelse och en konstnärlig fantasi måste styra händerna som använder dem. De finns i Härskarringen-trilogin (2001–03) och delar av Harry Potter-serien (2001–11) men är som bortblåsta i superhjältefilmerna.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-06-12.
100 år med Warner Bros
STRÖMMAD TV-DOKUMENTÄR I FYRA AVSNITT. USA, 2023. 100 years of Warner Bros. Skapad av: Leslie Iwerks. Berättare: Morgan Freeman. Med: Martin Scorsese, Christopher Nolan, Baz Luhrmann, George Clooney. Längd: 0.52–1.00.HBO Max.