BIO. KRIGSDRAMA. Frankrike/Senegal, 2022. Tirailleurs. Regi: Mathieu Vadepied. Med: Omar Sy, Alassane Diong, Jonas Bloquet, Oumar Sey, Bamar Kane. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.49.
Fader och soldat är afrikansk-franske stjärnan Omar Sys (Lupin, 2021– ) skötebarn, producerad på hans bolag Korokoro i samarbete med Unité. Han har velat kontra tidigare franska krigsfilmer – INFÖDD SOLDAT är ett bra exempel – om kolonialfolk som entusiastiskt slåss för Frankrikes ära med ”Marseljäsen” på läpparna. Sys film visar oss kuvade undersåtar, cyniskt utsorterade till att bli kanonmat.
Regissören Mathieu Vadepied, scenograf på stjärnans genombrottsfilm En oväntad vänskap (Intouchables, 2011), har skrivit filmens originalmanus med Olivier Demangel (Kärlek och brott/ 9 mois ferme, 2013). Sy spelar med självklar auktoritet den senegalesiske bonden Bakary som ser sin son Thierno (känsligt porträtterad av Alassane Diong) tvångsrekryteras med hugg och slag till den franska arméns afrikanska Tirailleur-trupper. I desperat hopp om att kunna skydda honom tar Bakary själv värvning.
Mötet med fronten utanför Verdun blir brutal. Luis Arteagas filmfoto understryker chocken genom att bryta det soldränkta senegalesiska landskapet i hembyn mot krigets höstgrå, halvdagerbelysta värld av lera och skit och död. Huvudpersonerna har kommit till ett skyttegravskrig som 1916–17 tog 700 000 soldaters liv medan det böljade fram och åter över några kilometer mark utan någon avgörande seger.
De tyska fiendestyrkorna ser vi knappt av. Huvudpersonernas antagonister finns i stället inom de egna leden, stöpta i en kadaverdisciplin som göder pennalism, kriminalitet och korruption. Den som har pengar på fickan kan köpa sig en tjänstgöring på bekvämt avstånd från drabbningarna eller till och med en enkelbiljett hem.
Språkförbistringen – huvudpersonerna tala fula, andra talar wolof – och de franska befälens godtyckliga befordringar av några soldater till underofficerare undergräver solidariteten i truppen. För Bakary tar missförhållandena en förnedrande vändning när Thierno flyttas upp i hierarkin till korpral. Rollerna mellan far och son kastas om, och den senare tyr sig alltmer till den ärelystne unge löjtnanten Chambreau (Jonas Bloquet) och dennes planer på ett självmordsuppdrag för att göra sin pappa generalen stolt.
Det är ingen större svårighet att lista ut vad som kommer att hända, men samspelet mellan Sy och unge talangen Diong är så naturligt och övertygande att man rycks med i känslosvallen. Betydligt svårare är det att smälta hur lätt våra hjältar slinker undan kulor och granater under sina anfall över ingenmanslandet mellan skyttegravarna. Poetisk frihet i all ära, men dramatiken punkteras i krigsscenerna.
Klumpig symbolik är också en av filmens synder. Originaltiteln ”Tirailleurs” kan översättas till ”krypskyttar” eller ”ensamvargar”. Det senare illustreras symboliskt av några rävar som dyker upp på strategiska ställen i filmen. Bland annat en som fastnat i en taggtråd men som Bakary befriar under en osannolikt stillsam nattpromenad över dödens fält.
Metaforiken syftar till att röra vid en naturromantisk nerv under ett krig som blev början på vår tids civilisationspessimism. Men det som förefaller enkelt och rakt som en folkvisa i tanken blir ibland, som här, banalt som en hötorgstavla i konkret gestaltning. Ett av filmens missgrepp som distraherar från dess annars modiga uppgörelse med den tillrättalagda franska historiebilden om frihet, jämlikhet och brödraskap på slagfältet.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-05-19.