BIO. SPORTDRAMA. USA, 2023. Regi: Ben Affleck. Med: Ben Affleck, Matt Damon, Damian Young, Jason Bateman. Åldersgräns: Barntillåten. Längd: 1.52.
Sex. Våld. Doping. Fiffel. Skandaler. Nix, inte i den här reklamfilmen förklädd till lättsamt sportdrama om hur Michael Jordan 1984 blev Nikes affischpojke för en ny basketsko, storsäljaren Air Jordan. Air har knappt ens med Jordan (Damian Young). Hans namn har klippts bort från filmtiteln. Reklamen visar inte en skymt av honom. Och handlingen är en lång kurragömmalek.
I en särskilt fånig scen på Nikes kontor koreograferar man Young att dansa runt i rummet så att han antingen döljs bakom någon av motspelarna eller vänder ryggen åt kameran. Likt tidiga stumfilmer om Jesus får vi aldrig se Jordans ansikte.
Regissören-producenten-stjärnan Ben Affleck (i rollen som Nike-grundaren Phil Knight) säger sig ha så stor respekt för basketlegenden att han inte kan tänka sig någon i den rollen. Vad ska han i så fall göra med spelfilmerna som dristat sig till att gestalta Gandhi, Martin Luther King eller Nelson Mandela? Bränna dem på bål under skrik om blasfemi?
Det vi får se är hur Nikes marknadschef för basketskor, Sonny Vaccaro (Matt Damon), blir varumärket Michael Jordans profet. Efter att ha sett den unge talangen sätta en snygg trepoängare, uppfylls han av en blandning mellan religiös vördnad och kapitalistisk knipslughet. Jordan blir för honom till sportklädesmarknadens heliga graal som måste räddas ur de otrogna fulkonkurrenterna Adidas och Converses klor.
På väggen i Nike-vd:n Knights kontor finns tio budord om vad som gäller i branschen. Vaccaro lägger till ett elfte bud: ”Bryt alla budord”. Sedan rundar han Jordans agent för att söka upp den som bestämmer bakom kulisserna, mamman Deloris Jordan (Viola Davis).
Båda har för sina inre ögon skådat in i framtiden och sett ljuset: Sankt Michael är basketbollens nya helgon och ska behandlas som ett sådant. Vips skapas himmelskt kontrakt som bryter helt ny mark för vinstfördelning mellan spelare och sportklädesbolag. Änglakörerna är en nonstop jukeboxmix av dåtidens hitlåtar på ljudbandet.
Bara på ett ställe blir musiktapeten intressant. Det är när vi under avtäckandet av prototypen till Air Jordan hör ett stycke ur Pino Donaggios kåteggande musik från Brian De Palmas kontroversiella thriller i porrfilmsmiljö, Body Double (1984). Varufetischism som det nya sexet, en ironisk kommentar som för ett ögonblick bryter mot andaktsfullheten kring the holy deal.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-04-05.