Fem års ockupation under den nazityska stöveln har präglat Norge för generationer framåt. I landets filmer och tv-serier på temat spränger andra världskriget djupa sår i kropp och själ. En nykter motbild till såväl samtidens svenska pilsnerfilmtrams bland kronvrak och landstormslottor som till brittisk krigsromantik.
Titeln på miniserien Krigsseglaren var beteckningen på sjömännen i världens handelsflottor under krigsåren. Handlingen börjar 1948, då Sigbjørn ”Kvalen” Kvalvåg (Pål Sverre Hagen) hittar sin länge försvunne vän Alfred ”Freddy” Garnes (Kristoffer Joner) som ett knarkvrak i Singapore. Bilder av ett krigstrauma vi känner bättre från Vietnamkriget.
Regissören och manusförfattaren Gunnar Vikene (Ockupationen, 2019–20) klipper raskt till Bergen sommaren 1939. Vännerna går till sjöss bara för att strax tvångsrekryteras som krigsseglare i de allierades tjänst. Ockupationen hindrar dem från att vända hem, vilket tvingar Freddys fru Cecilia (Ine Marie Wilman) och deras tre barn att klara sig på egen hand.
På fartygen tar kocken Freddy och maskinisten Sigbjørn hand om två hunsade barnarbetare, kabysspojken Aksel (Leon Tobias Slettbakk) och flickan Hanna (Alexandra Gjerpen). Hemma i Bergen lever Cecilia och barnen i ständig skräck för nazistyrkorna som härjar i stan och de allierades bombanfall. För alla blir det fem år av konstant ovisshet och stress i krigets dödsskugga.
Första avsnittet tokspurtar genom åren 1940–44, och min inre kritikerröst ropar ovanligt nog efter fler avsnitt. Där de flesta tv-serier behövt bantas och förtätas, borde man i stället släppt på tyglarna med fler avsnitt i Krigsseglaren. Då hade man fått plats för fördjupade porträtt av hur huvudpersonerna förändras över tid av kriget. Nu får vi det som koncentrat i avsnitt två, seriens starkaste, om åren 1944–45.
Med filmfotografen Sturla Brandt Grøvelen (En runda till, 2020) och kompositören Volker Bertelmann (PÅ VÄSTFRONTEN INTET NYTT) orkestrerar Vikene en adrenalinmättad sekvens om krigets skoningslöshet. Den börjar med en stillsam vardagsscen i kabyssen på krigsmaterielfartyget Falkanger. Dovt samspelar Bertelmanns atonala, stråkbaserade musik med fartygets taktfasta ångmaskindunk.
Freddy går ut på bryggan för att spana över havet. Musiken och ångmaskindunket skruvas upp i ett crescendo. På ordet ”torped” flyger kameran iväg för att följa paniken ombord. Samtidigt i Bergen ser Cecilia bombflygen närma sig och springer mot barnens skola.
Fartyget exploderar. Musiken tonar ned till en molande disharmoni under efterspelet bland de döda till havs och på land. Här kommer Vikenes historiestudier och produktionsbudgeten om cirka 100 miljoner norska kronor till sin rätt. Realismen i torpedattacken – inspelad till havs, inte riggad i vattentank eller via datoranimation – tränger sig in under huden.
Som kontrast följer ett falskt dödsbud under öronbedövande tystnad hemma hos Cecilia. Dottern Maggie, gripande spelad av Henrikke Lund Olsen, är den som ensam ger röst åt den ordknappa familjens sorg. Seriens bild av känslostumheten pekar fram mot seriens tragiska final när Freddy kommer.
Krigsseglaren klipptes om till film i USA och var Norges bidrag till årets Oscarsnomineringar. I det formatet hade den behövt vara en helaftonsföreställning på fyra timmar för att göra materialet och personteckningarna rättvisa. Redan den tre timmar långa miniserien känns för kort i rocken. Ändå står den ut som en skitig pärla i det mestadels strömlinjeformade strömningsutbudet.
Vikenes har gett sin osentimentala, ofta grymma, berättelse en konstnärligt genomtänkt gestaltning som fulländas av en skådespelartrupp utan ett uns av förkonstling i sina rollprestationer. Särskilt när han tar till dokumentära grepp – i en scen genom ett montage av väderbitna ansikten som ska representera de 3 700 norska krigsseglare som dog på haven – flyttar han det åttio gamla kriget tätt inpå oss idag.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-04-02.
Krigsseglaren
STRÖMMAD MINISERIE I TRE AVSNITT. KRIGSDRAMA. Norge/Tyskland/Malta, 2022. Krigsseileren. Regi, manus: Gunnar Vikene. Med: Kristoffer Joner, Pål Sverre Hagen, Ine Marei Wilman, Alexandra Gjerpen. Längd: 1.00/avsnitt. Netflix.