BIO. DOKUMENTÄR. Sverige 2023. Regi, manus: Karin Af Klintberg. Med: Carl XVI Gustaf (Bernadotte), kronprinsessan Victoria (Bernadotte), drottning Silvia (Bernadotte), prinsessan Christina (Magnuson), Karin af Klintberg. Åldersgräns: Barntillåten. Längd: 1.38.
Karin af Klintberg (Ebbe – the movie, 2009) återkommer i Kungen till ögonblicket då Carl XVI Gustaf officiellt tillträder ämbetet med sin kungaförsäkran den 19 september 1973. På tronen sitter en 27-åring med stelt ansiktsuttryck och glasartad blick. Hon ser det som bilden av en motvillig monark och söker bekräftelse i bilder på den åldrade kungen, där uttrycket hårdnat till aggressiv slutenhet.
Carl XVI Gustaf värjer sig pliktskyldigt för tolkningen, men filmens intervjuer bekräftar intrycket. Han har aldrig velat vara kung. Han gör däremot sin plikt för Sverige i tiden. Ja, helst lyder han order, det säger han i ett ovanligt rättframt svar. Vi har alltså ett statsöverhuvud med en undersåtes psykologiska profil.
Kungen är annars en film där allt sägs mellan raderna, framförallt om uppväxten i en familj där man inte pratade om något väsentligt. Inte om pappa kronprins Gustaf Adolfs död 1947 i en flygolycka. Inte om Carl XVI Gustafs dyslexi, ett släktarv. Inte om den ideologiska splittringen i andra världskrigets kungahus mellan nazityskvänner som Gustav V och anglofiler som efterträdaren Gustaf VI Adolf.
Man höll käft och vände blad. För kungens egen del har bladvändningarna med tiden blivit till en bibeltjock blädderbok. Knappt hinner dock af Klintberg formulera en fråga om något personligt kapitel innan hon kapitulerar inför den trådsmalt tillsnörpta munnen som möter henne.
Varken statsvetaren eller veckotidningsläsaren har alltså något att hämta i filmen. Själv är jag inte intresserad av privatlivets utsvävningar med Pia Degermark eller Camilla Henemark, även om det är en rolig tankelek att föreställa sig någon av alla frillorna som drottning. Fast det kan vi ju se exempel på hos hans brittiska kollegor.
Som statsöverhuvud borde han däremot fått svara på frågor om sina demokratiska värderingar. Om jämställdhet med tanke på hans uppmärksammade kommentarer om tronföljden. Eller hans respons på om opinionen skulle vilja att kungahuset avskaffades.
Filmen ger svaret på det sistnämnda mellan raderna. För Carl XVI Gustafs del hade det varit bättre om Torekovskompromissen 1971 utmynnat i ett beslut om republik. Han hade då kunnat uppfylla barndomsdrömmen om att bli lokförare, tvingats att själv handla sitt dasspapper och ostört fått ragga på krogen. Han hade kunnat välja sitt eget liv.
© Michael Tapper, 2023. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2023-02-23.
