BIO. DOKUMENTÄR. Schweiz/Tyskland, 2022. Regi: Eva Vitija. Berättare: Gwendoline Christie. Med: Patricia Highsmith, Marijane Meaker, Monique Buffet, Tabea Blumenschein. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.23.
”Hon var inte trevlig. Hon var sällan hövlig. Och inte en enda som kände henne närmare skulle ha sagt att hon var en generös kvinna.” De första raderna i förordet till Joan Schenkars biografi The Talented Miss Highsmith frontalkrockar med den romantiska titeln på Eva Vitijas dokumentär Loving Highsmith. Handlar filmen ens om samma person?
Jodå, man nämner hennes dokumenterade rasism och förintelseförnekande antisemitism, mormorsarvet från uppväxten i Texas. Annars ignorerar filmen Highsmiths omvittnade eftermäle – bekräftat av hennes förläggare – som en kallblodig, elak och svårt alkoholiserad enstöring med snigeln Hortense som sin bästa vän.
Vitija vill med sin motbild rädda henne till eftervärlden som ung hip chic i efterkrigstidens gay New York och än mer gay Europa. En lesbisk avantgardist och nattklubbande jet-set-kosmopolit som korsade vägarna med David Bowie på subkulturella barer. Filmen argumenterar för sin sak med en högst selektiv översikt av författarinnans liv och verk.
Vi får därför ingenting alls veta om hennes anorexi, depressioner och många manliga älskare, däribland Arthur Koestler. Inte heller om den tidiga karriären som manusförfattare till tecknade serier som The Destroyer innan genombrottet 1950 med Främlingar på tåg (Strangers on a Train, 1950) – den bästa Agatha Christie-romanen Christie aldrig skrev.
Och vad hände med Highsmiths påverkan från fransk existentialism? Nog märks släktskapet till Jean-Paul Sartres Äcklet (La Nausée, 1938) och Albert Camus Främlingen (L’Étranger, 1942) i Highsmiths fem bästsäljande romaner 1955–91 om seriemördaren Tom Ripley – halvt på skämt benämnda ”Ripliaden”.
I sitt frustrerande snäva men samtidigt fräscha porträtt av författarinnan som hbtq-hjälte tar Vitija hjälp hennes älskarinnor. Störst utrymme får Marijane Meaker, känd kioskromanförfattare om lesbisk kärlek. Hon lägger Highsmith på den psykoanalytiska soffan som en kvinna låst i ett lesbiskt elektrakomplex genom kärleken till sin skoningslöst nedlåtande mor Mary – ”a bitch!”
Ändå fullföljer Meaker inte spåret till nyckelromanen Carol från 1952, ursprungligen publicerad under pseudonymen Claire Morgan med titeln The Price of Salt (filmatiserad av Todd Haynes som Carol 2015). Den berättar om unga varuhusbiträdet Thereses kärleksaffär med den medelålders gifta societetskvinnan Carol, som i allt utom den besvarade passionen tecknas som en dubbelgångare till mamma Mary.
Fantasin förverkligades flera år senare i ett förhållande med en gift kvinna i London. När relationen kraschade, kraschade Highsmith. I bitterhet drog hon sig undan metropolerna – Paris, Berlin, London – som dittills varit hennes livsluft. Sina sista år levde hon som en eremit i en bunkerliknande villa hon lät bygga i Schweiz.
Dokumentärens verkliga fynd är grävandet i drygt 8000 sidor av Highsmiths dagboksanteckningar och manusutkast, inlästa av skådespelerskan Gwendoline Christie. I dem får vi en fläkt av alla de besvikelser som drev författarinnan in i ensamheten: ”En omständighet, en enda, kan pressa mig till mord: familjeliv, samhörighet.”
När hon grubblar över att ”skrivande är, förstås, ett substitut för livet jag inte kan leva”, väcker det tankar. Är Ripleys alienerade vagabondliv som seriemördare i Europas gräddfil hennes oförlösta ideal? Möjligen. Men då inte så mycket för den fysiska slakten som för chansen att, likt Sartre och Camus, slita masken av borgarklassens diskreta charm och avslöja det moraliska hyckleriet därunder.
Ibland är Vitijas metaforik missriktad, som när hon till sentimental musik illustrerar barnet Highsmiths klaustrofobi i konservatismens Texas med en kalv snarad på en rodeo. Fångenskapen i ett repressivt samhälle präglade visserligen författarinnans liv. Hennes respons var emellertid aldrig underkastelse utan blodtörstigt rasande uppror.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-11-04.