Mimzy – Michael Tapper

USA 2007. The Last Mimzy. Regi: Bob Shaye. Skådespelare: Rhiannon Leigh Wryn, Chris O’Neil, Joely Richardson, Timothy Hutton. Längd: 1.38.

Mimzy har barn i huvudrollen, men jag tvekar att kalla den barnfilm. Militant flum för UFO-extremister är kanske en bättre beteckning. Den bygger löst på sf-författaren Henry Kuttners 1950-talsnovell Mimsy Were the Borogoves (skriven under pseudonymen Lewis Padgett), en fras hämtad från Lewis Carroll. Och Carrolls Alice i Underlandet spelar en viss, om än oväntad, roll i historien.

Här har spelplatsen flyttats till nutidens Seattle, dit den uppstoppade kaninen Mimzy och en rad till synes magiska leksaker transporteras av en vetenskapsman som försöker rädda jorden i framtiden. Barnen Emma och Noah hittar dem på stranden nedanför huset, och snart blir filmen märkligt lik klassikern E.T..

Men i stället för Spielbergs Disneyliknande betoning av magi och saga mitt i vardagen, spårar Mimzy ur i en hysteriskt bisarr new age-skräckfilm med suspekta genteorier om ”oförorenat DNA” som tillsammans med telepatiskt överförda, tibetanska målningar ska rädda framtiden. Och jag undrar om M. Night Shyamalans fåniga demoner möjligen har tagit regissören och New Line Cinema-bossen Bob Shayes kropp i besittning.

Så vrickat är det. För att uttrycka det milt.