Hostel, Part II – Michael Tapper

USA, 2007. Regi: Eli Roth. Skådespelare: Lauren German, Roger Bart, Heather Matarazzo, Bijou Philips, Richard Burgi. Längd: 1:34.

Rått, blodigt kött i närbild. Bättre än denna tidiga reklamaffisch för uppföljaren till 2005 års torture chic-trendsättare kan undertexten inte sammanfattas. För återigen ska unga amerikaner som ska ledas till slaktbänken, plågade till döds av välbärgade landsmän ur deras föräldrageneration som dominerar kundkretsen på den slovakiska tortyrfabriken.

Nu är det emellertid inte testosteronstinna bifftjurar från high school utan, för att citera filmen, tre ”dollar bitches” som utgör handelsvaran.

Filmens skräckscener dryper av anspelningar på skandalbilderna från Abu Ghraib, som här korsbefruktats med gamla skräckföreställningar om Östeuropa. Absurt därför att den globala slakthusorganisationen i fråga är slovakiskt med tanke på att det är amerikansk underrättelsetjänst som sedan andra världskriget varit marknadsledande inom tortyrens teknologi och metodik.

Intressantare är då den historiska länken. Första tortyrinslaget anspelar nämligen på den ungerska grevinnan Erzsébet Báthory, som lät mörda ett okänt antal jungfrur så att hon som föryngringskur kunde bada i deras blod.

Händelser som dessa togs som intäkt för utbredda föreställningar om adelns moraliska dekadens och närde borgarklassens revolutioner under 1700-talet. Nu flyttar Roth över den på en kapitalistisk maktelit med amerikaner i spetsen som med pengamakten som vapen tar sig rätten att köra i en laglös gräddfil.

Särskilt ironiskt är det att när kameran nu riktas mot bödlarna i skräckkabinettet så spelas de av Roger Bart och Richard Burgi, kända för rollerna som två inte helt fläckfria grannar från villaförorten i Desperate Housewives. Inslagen där de fortsätter sina flyktförsök från den manliga medelålderskrisen i såpan genom att här peppa varandra att ta steget från horhusbesök till något ännu mer förbjudet är filmens behållning.