USA, 2007. Regi: Robert Rodriguez. Skådespelare: Rose McGowan, Fredd
y Rodriguez, Marley Shelton, Bruce Willis, Michael Biehn. Längd: 1:45.
1970-talets främste drive-infilmkritiker, Joe Bob Briggs, hade två huvudkriterier för en äkta skräpfilm: Vem som helst kan dö när som helst, och: Filmen ska inte bara skildra galningar utan också se ut att vara gjord av en galning. I bägge avseendena lyckas Robert Rodriguez bättre än Grindhouse-partnern Quentin Tarantino.
Likt Death Proof har Planet Terror en ovilja att, till skillnad från förebilderna inom exploateringsfilmen, anknyta till brännande samhällsfrågor i tiden. På trygg distans från Vietnamkrigets och Watergateskandalens USA fokuserar han i stället enbart på kinky sex och splattervåld. Men han har åtminstone den goda-dåliga smaken att göra det i slimmat, högoktanigt actiontempo och med en sjuk fantasi som flera av dåtidens Grindhouse-regissörer skulle ha avundats.
Så, den som klarar att strunta i hur gogo-danserskan Cherry trycker av skotten från det maskingevär som hon just fått som benprotes för att skjuta de hotande massorna av zombier till köttfärs och 1001 andra knasiga inslag har hyfsat roligt. Och faktiskt hinner Rodriguez dessutom med en rörande kärleksskildring (minus borttappad sexscen) mellan Cherry och ex-pojkvännen, den laglöse El Wray, i en blodbadspaus.
Den verkliga underhållningen står dock de fyra fejktrailrarna (se fotnot) för. Särskilt Rob Zombies hysteriska Werewolf Women of the SS, med Udo Kier som galen förintelselägerkommendant och Nicolas Cage som den kinesiske superskurken Fu Manchu är en klockren parodi på Ilsa-filmernas surrealistiska nazikitsch.
© Michael Tapper, 2007. Sydsvenska Dagbladet 2007-08-03.
Fotnot: En femte trailer, Hobo with a Shotgun, visades endast på biografer i amerikanska Södern.