Stardust – Michael Tapper

USA, 2007. Regi: Matthew Vaughn. Skådespelare: Charlie Cox, Claire Danes, Robert De Niro, Michelle Pfeiffer. Längd: 2:10.

Möjligen hade Terry Gilliam – en gång påtänkt som regissör till Stardust – med sin anarkistiska fantasi kunnat blåsa liv i den här självmedvetna sagosatiren. För trots den lovande debuten Layer Cake lyckas Matthew Vaughn varken matcha Neil Gaimans vindlande fantasyroman med något djärvt formspråk eller med komisk fingertoppskänsla.

Tristan (Charlie Cox) är en ung, naiv och fumlig pojke i staden Wall, där en förbluffande låg stadsmur skiljer människornas värld från sagans. Borttappad i allt, så också i kärlekens mysterier, suktar Tristan efter den snorkiga Victoria (Sienna Miller), och i ett försök att vinna hennes kärlek lovar han hämta en stjärna från andra sidan muren.

Stjärnan har dock förvandlats till det kvinnliga rivjärnet Yvaine (Claire Danes). Och hennes hjärta – serverat på fat – är en eftertraktad föryngringskur av traktens tre häxsystrar med Lamia (Michelle Pfeiffer) i spetsen. Samtidigt är tre prinsar och konkurrenter om tronen efter den döende kungen av Stormhold (Peter O’Toole) på jakt efter Yvaines halssmycke.

För säkerhets skull finns här en handfull ytterligare komplikationer, bland annat en flygande pirat vid namn Shakespeare (Robert De Niro) som tjockt stryker under handlingens paralleller till pjäser som Så tuktas en argbigga, Kung Lear och Macbeth. Här har man uppenbarligen tänkt att piratens hemliga lidelse för att dansa cancan till Offenbach i franska damunderkläder ska bli filmens komiska höjdpunkt. I stället punkterar inslaget definitivt filmens genomgående krystade och pinsamt valhänta ansatser till humor.

Bättre klarar sig då Pfeiffers ungdomstörstande, trehundraåriga hagga och O’Tooles kungliga psykopat. Men den klarast lysande pärlan är Rick Gervais med sitt gästspel som hälaren Ferdy the Fence, en lätt variation på hans rollfigur i The Office