A Mighty Heart – Michael Tapper

USA/Storbritannien, 2007. Regi: Michael Winterbottom. Skådespelare: Angelina Jolie, Dan Futterman, Archie Panjabi, Irfan Khan. Längd: 1.40.

Dokudramat A Mighty Heart rekonstruerar några veckor i januari-februari 2002, då Wall Street Journal-reportern Daniel Pearl kidnappades och mördades av islamister i Karachi. Händelserna följdes av världspressen, och hans videofilmade avrättning lades ut på Internet av förövarna. Men av Pearl och hans öde får vi bara se flyktiga bilder.

Filmen baseras på Pearls fru Marianes bok, där hon både berättar om makens bakgrund och sina egna upplevelser av kidnappningen. Filmen väljer dock att nästan helt fokusera på det senare, främst för att ge huvudrollsinnehavaren Angelina Jolie utrymme för den slags dramatiska porträtt som regelmässigt ger Oscarnomineringar.

Följaktligen har hon genomgått en omsorgsfull avglamourisering i smink, ljussättning och kläder. Och för att med skakig doku-handkamera och nervig run-and-gun-klippning frammana en autentisk känsla har producerande Brad Pitts bolag Plan B anlitat den brittiske lågbudgetregissören Michael Winterbottom och hans Revolution Films.

Resultatet är en välgjord och spännande korsning mellan polisutredning, kärlekshistoria och politisk paranoiathriller kring en kvinnlig paradroll, som i sitt klaustrofobiska skräcktillstånd uppvisar en både rörande sårbarhet och en oväntad inre styrka. Ändå blir varken de politiska eller psykologiska aspekterna av dramat särskilt djuplodande eller komplexa.

Makarna Pearl och deras vänner framstår som enbart idealistiska kämpar för demokratins sak, pengar och karriär nämns aldrig. Motsvarande tycks det i militärdiktaturens Pakistan inte finnas någon som helst demokratisk opposition mot såväl regimen som de jihadistiska upprorsmännen och floran av antisemitiska paranoiateorier. Filmen hamnar därmed bara en hårsmån från den svartvita skildringen av ensamma, västerländska ljusgestalter i det främmande, mörka Orienten som fanns i The Kingdom.

Här efterlyser jag den Winterbottom som häromåret försökte nyansera bilden av ”kriget mot terrorn” i The Road to Guantanamo. Mindre fixering vid stjärnans behov av att vara med i nästan varje filmscen och ett större intresse för orsakerna bakom kidnappningen hade förstärkt, inte förminskat, den tragedi som utmynnade i mordet på Daniel Pearl.