Kina/Hongkong 2019. Shaonian de ni / Better Days. Regi: Derek Kwok-cheung Tsang. Med: Dongyu Zhou, Jackson Yee, Fang Yin, Ye Zhou. Åldersgräns: 15 år. Längd: 2.15.
Det finns en motbild av framgångssagan Kina som skymtar i det politiskt kemtvättade ungdomsdramat Beskyddaren. Filmen börjar med en 18-årig flickas självmord under upptakten till gaokao, den två till tre dagar långa studentexamen som är helt avgörande för elevernas framtid. Denna fruktade utslagningsmaskin kastar sin skugga över handlingen som följer. Men samhällskritik går förstås inte an i ett totalitärt land.
Regissören Derek Kwok-cheung Tsang (Soulmate / Qi yue yu an sheng, 2016) riktar därför våra blickar på mobbning från andra elever som Det Stora Onda fast trampar också här på minerat fält. Nästa offer för skolmobbarna under ledning av skolans coolaste tjej, den rika Wei Lai (Ye Zhou), är filmens huvudperson: strävsamma underklasstjejen Chen Nian (Dongyu Zhou). Mobbningen bär ett tydligt drag av klasshat, särskilt i Lais skvallerkampanj mot Nians ensamstående mor som försörjer sig på att sälja piratkopierad kosmetika på svarta marknaden.
Nians enda räddning är att få beskydd av slumkvarterens snyggaste knarklangare Liu Beishan, kallad Xiao Bei, spelad av pojkbandsstjärnan Jackson Yee. Snart växer banden mellan dem till kärlek. Men mobbarna ger inte upp så lätt.
Klasskillnader, social utslagning, slum, svart marknad, knarkhandel och terroriserande ligistgäng går knappast ihop med Xi Jinpings påbud efter partikongressen 2017 om kulturarbetarnas skyldighet ”att förmedla Kinas berättelse på ett bra sätt”. Därför drogs filmen med kort varsel in från planerade festivalvisningar för att bearbetas efter censurens anvisningar.
Det mest påtagliga ingreppet är den långa och omständligt formulerade epilogen om att mobbning är ett globalt fenomen som de kinesiska myndigheterna minsann arbetar hårt på att utrota. Andra, tydligt påklistrade inslag propagerar för mer kameraövervakning, godtyckliga polisingripanden och moralisk upprustning. Samhällsanalysen stämmer, intressant nog, med argument vi brukar höra från den politiska högern här hemma men som står i skarp kontrast till filmens bild av ett land som kan tävla i bottenligan för sociala katastrofer.
Beskyddaren trivialiserar på så sätt sociala problem och mobbning till en gråtmild melodram på gammalt unket recept. Trots det kan vandringen i tåredalen inte dölja brutaliteten i det kinesiska samhällssystemet.
© Michael Tapper, 2022. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2022-04-22.