Storbritannien 2010. Regi: Chris Morris. Skådespelare Riz Ahmed, Arsher Ali, Nigel Lindsay, Kayvan Novak, Adeel Akhtar. Åldersgräns: 11 år. Längd: 1.38.
Vem annars utom mediesatirikern Chris Morris, känd för moralpanikserien Brass Eye, skulle komma på tanken att göra en ömsint komedi om islamistiska självmordsbombare? Även om hans kontroversiella ämnesval inte överraskar, så gör hans inkännande porträtt av de fem (!) olycksaliga extremisterna det med eftertryck.
Morris målar vanligen världen med bred pensel i hänsynslösa parodifärger. Den här gången är det emellertid moralpanikens andra sida han skildrar, de omänskliga och fradgatuggande muslimer som sägs hota själva civilisationens grundvalar. Eller i varje fall en nice cup of tea.
Gruppen av fyra pakistanier ur tredje generationens invandrare plus den brittiske konvertiten Barry är en modern upplaga av bankrånargänget i klassikern Ladykillers. De har en ledare, de har en plan, de har vapen – och de mest är farliga för sig själva.
Gruppdynamiken är sig lik från andra sekter, politiska som religiösa: En värld i vitt mot svart, dyrkan av en andlig ledare och sökandet efter en livsmening i martyrdöden. Typiskt nog är nyfrälste Barry den mest renlärige av dem alla, en humorlös fanatiker som slår både Koranen och hemmagjorda påbud i skallen på alla som orkar lyssna. De andra fyra söker mest gemenskap i förortsfrustrationerna: misslyckade rapparen Hassan, arbetslöse bombmakaren Faisal, vars högsta dröm är att träna kråkor till att bli levande bomber, och bortkomne Waj, som gör det storebror Omar vill.
Ledaren Omar är filmens verkliga gåta, en säkerhetsvakt med fru, barn och avbetalningar och vars hustru obekymrat och glatt frågar honom hur det går med hans jihad. Kanske ska han representera alla de ”vanliga” medelklassmuslimer som radikaliserats av den framväxande rasismen och högerpopulismen i väst.
Gruppen smider stora planer för att med några sjysta självmordsaktioner slå världen med häpnad. En kort sejour i Pakistan, där de jagas iväg från ett talibanläger efter att ha vänt ett raketgevär bak och fram med ödesdigert resultat, hindrar dem inte från vidare öden och äventyr i Bröderna Marx anda. Sällan har terrorism varit så underhållande.
© Michael Tapper, 2011. Sydsvenska Dagbladet 2011-02-11.