WΔZ – Michael Tapper

USA/Storbritannien, 2007. Regi: Tom Shankland. Skådespelare: Stellan Skarsgård, Melissa George, Ashley Waters, Selma Blair. Längd: 1.44.

Titeln syftar på ett led i den amerikanske genetikern George Prices berömda ekvation, med vilken han matematiskt försökte beskriva evolutionens naturliga urvalsprocess. Ett intressant ämne för en film, fast inte i denna Se7en-imiterande seriemördarhistorien med tortyrinslag modell Saw.

Vi är alltså åter bland cyniskt marinerade snutar och förtappade kriminella i ett modernt Sodom. Livet är billigt, mänskligheten korrupt och det råder mörker ända in i hjärtegropen på i stort sett samtliga. Här grymtar och kedjeröker sig Stellan Skarsgårds kriminalare i sällskap med en yngre och ännu inte helt förstörd kvinnlig kollega fram genom en växande samling mördade gängmedlemmar med WΔZ inskuret på sina kroppar.

Kriminalpusslets ursprung i ett gammalt misskött mordfall tas som utgångspunkt för en knappt halvhjärtad diskussion om moral och Richard Dawkins misshandlade teori om den ”själviska” genen. Än mer oväsentlig blir den eftersom det inte finns minsta ansats till fördjupning av vare sig problematiken eller huvudpersonerna.

De senare kan bäst beskrivas som snabbt skissade karikatyrer på genrestereotyper. Särskilt Skarsgårds blaserade manér i kombination med en whiskeyskrovlande röst hämtad från gamla b-filmstrailers är parodiska klichéer lika föråldrade som den långsökta seriemördarintrigen.