Be Kind Rewind – Michael Tapper

USA/Frankrike, 2008. Regi: Michel Gondry. Skådespelare: Jack Black, Mos Def, Danny Glover, Mia Farrow. Längd: 1.41.

I ett gränsland mellan pastisch, parodi, dagdrömmar och minnen av barndomens lekar efter förebild från de senaste äventyrsfilmerna befinner sig Be Kind Rewind. Där bestämmer sig två tioåriga män i trettioåriga kroppar för att spela in nya versioner av kända succéfilmer när en av dem blir magnetisk och raderar alla VHS-banden i hyrvideobutiken där den andre arbetar.

Taskiga videokassetter ses här som ett slags motstånd mot det förmodat konformistiska DVD-formatet. Fast det är bara en av många nyckfulla infall inför varje inspelningsdag som förefaller utgöra filmens manus.

Hursomhelst blir dessa amatörversioner – kallade ”Swedes” (?) – mer populära än originalen, och snart är mediebolagens advokater där för att hämnas. Men just som det artar sig till en välbehövlig känga åt filmindustrins antipiratpropaganda och deras villiga megafoner i medierna (ofta ägda av samma bolag) så avrundas filmen i en gråtmild, uppgiven nostalgi för en svunnen tid när kulturen var gemenskap, inte kommers.

Själva filmerna-i-filmen är bara måttligt roliga i all sin tafflighet. Någon verkligt satir eller radikal omtolkning av sina förlagor är de inte. Lite fniss här och där blir det åt de mer än lovligt korkade huvudpersonerna, spelade av Jack Black och Mos Def, men det stora skrattet tvingas filmen själv arrangera i slutscenen med hjälp av statister.