Utan spår – Michael Tapper

USA 2008. Untraceable, 2008. Regi: Gregory Hoblit. Skådespelare: Diane Lane, Billy Burke, Colin Hanks, Joseph Cross. Längd: 1.41.

När lammen tystnar korsar Saw i en usel tortyrthriller som hade förtjänat betyget 0 om det inte vore för Diane Lanes insats i den otacksamma rollen som FBI-agent/änka/ensamstående mamma på jakt efter en ultragenial seriemördare som torterar folk till döds live på nätet med utstuderade metoder (och känsla för visuellt underhållningsvåld).

Genom huvudpersonens teknobabbel får vi reda på att mördaren inte bara är omöjlig att spåra utan dessutom finns i samma stad, och det är ju praktiskt eftersom han då kan hota henne och familjen i finalen. Förstås.

Mördarens motiv: Att hans fars självmord kablades ut i direktsänd tv, och sedan repriserades. Jaha…? Och för att vi verkligen ska förstå skräckmediernas hemskhet repriserar även filmen självmordet.

Sedan är det bara att bocka av seriemördarklichéerna: Bäste vännen snärjs av mördaren, som placerar ut kluriga ledtrådar, är allvetande, kan osedd dyka upp osedd var som helst när som helst och visar sig vara alldaglige grannen (ni vet han som inte är pedofil, islamistisk terrorist, sektmedlem, unabombaren…). Etc. Etc.

Dialogen är på samma sätt späckad med fraser som ”det är en djungel därute”. Men det verkliga lågvattenmärket är polisens besök hos en seriemördarfan som inte bara är BDSM-homo och ser ut som en 1800-talsillustration av en ryggmärgsförtvinad onanist utan som dessutom piratkopierar dvd-filmer. Hu, så hemskt!