USA, 2006. Regi: Michael Cain och Matt Radecki efter Rick Kirkhams videodagbok. Medverkande: Rick Kirkham med familj. Längd: 1.47.
”Allt detta filmande kan inte vara hälsosamt”, lyder en klassisk filmreplik ur Michael Powells thriller Peeping Tom. Den dyker osökt upp som en informell rubrik till de självbiografiskt filmande dokuvideoknarkare som bandat varje centimeter på vägen mot undergången i till exempel Grizzly Man eller Capturing the Friedmans och nu senast TV Junkie.
I de två förstnämnda fallen förefaller det inte ligga något filter mellan kameran och de närmast sadomasochistiskt självutlämnande filmarna. TV Junkie ger däremot en obehaglig bismak av att ha redigerats för att försöka konstruera en hjältehistoria av Kirkhams filmande mitt i allt det elände han ställer till.
Han presenteras – nej, presenterar sig själv – som en hårt arbetande och festande tv-journalist som under 1990-talet blir stjärna i serien Inside Edition, där han åker runt USA på olika spektakulära uppdrag, som att utföra stunttrick och tävla med racerbil. 1993 red han som högst på framgångsvågen. Då gifte han sig, fick på kort tid två söner, flyttade till en villaförort i Texas och började samtidigt röka crack under sina långpendlingar i övernattningslägenheten i New York.
Till synes använder han kameran som biktstol för att reflektera över sin självdestruktivitet. Men när han för femtioelfte gången berättar om knarkhelvetet med en moralisk maxim som knorr blir kameran snarare ett verktyg för att legitimera livslögnen med låtsad självinsikt. Och regissörerna stryker honom medhårs när han gång på gång gråter ut i närbild medan hans fru och barn förpassas till kulisserna.
Ändå syns sprickorna här och där. Under förtexterna ser vi hur han med dold kamera filmat sina engångsligg, och i en scen är han noga med att misshandla sin fru utanför bild. Fast via ljudet förstår vi ändå vad som händer. Sedan går han in framför kameran och skyller på henne medan hans lille pojke gråter förtvivlat bredvid. Han tar inte upp sitt barn. Kameran är viktigare.
© Michael Tapper, 2008. Sydsvenska Dagbladet 2008-05-23.