USA,
2008. Regi: Louis Leterrier. Skådespelare: Edward Norton, Liv Tyler, Tim Roth, Tim Blake Nelson. Längd: 1.54.
Den är varken någon uppföljare till eller någon nyinspelning av Ang Lees Hulk från 2003. The Incredible Hulk ignorerar helt enkelt bara sin mer egensinnigt utformade men ljumt mottagna föregångare och låter Luc Besson-eleven Louis Leterrier flexa slipat men mekaniskt och förenklat med samma actionmuskler som han demonstrerade i Transporter 1 och 2. Marvel-bossen Stan Lee och original-Hulken Lou Ferrigno återkommer däremot i två korta gästspel.
Berättandet är rakt, enkelt, klassiskt. Gammaldags faktiskt. Förtexterna är utformade som en snabbrepris på i handlingen i Lees film men med de nya skådespelarna. Förvisade ur tekniklådan på nya filmen är dock greppen med återblickar, inklippta serierutor, serietidningsinspirerade scenövergångar och flera bildrutor samtidigt på bioduken.
Handlingen är planerad att passa in som en del i hel cykel Marvelfilmer under produktion. Därför lämnas medvetet några karaktärer och handlingstrådar hängande. Kommande Marvel-produktioner, bland annat ytterligare två Iron Man-filmer och en Captain America strålar sedan samman 2011 i megafilmen The Avengers, där en samling superhjältar ställs mot Loke och ett monstergäng kallat Masters of Evil.
Söker man komplexitet, egensinne och existentiellt grubbel ska man, trots Edward Nortons inlevelse i titelrollen, söka någon annanstans. Vill man ha det inom ramen för serietidningsaction på bio kan kommande Silver Surfer (2009), regisserad av Alex Proyas (I, Robot), kanske bli ett alternativ. För The Incredible Hulk har, som sin rollfigur, en försvinnande liten personlighet begravd i ett enormt vrålande muskelberg.
Första halvan av filmen, när Nortons Bruce Banner förföljs över två amerikanska kontinenter, snor handlingen från Jagad. Hans gröna odjur får en stunds vila med sin skönhet Betty (Liv Tyler) i en scen vid en klippa som direkt för tankarna till King Kong. Avslutningen kalkeras på otaliga Godzilla-filmer: ett uppförstorat, utdraget gatuslagsmål i en världsstad mellan två levande massförstörelsevapen.
Hulkens motståndare är denna gången Abomination, en elak men överårig officerstridis som överdoserar Hulk-extrakt och blir dennes elake dubbelgångare på steroider. Han spelas av Tim Roth, som visserligen är en utmärkt skådespelare och perfekt i temperamentet men väl småväxt och klen i kroppen. Det är svårt att på allvar ta honom för en mördarmaskin när armarna ser ut som spaghetti och revbenen sticker ut.
Kanske är det därför som han som Abomination får ett så framträdande exoskelett där både revbenen och ryggraden tycks ha pressats ut inifrån av alla muskler. Det ser mer besynnerligt ut än skrämmande.
The Incredible Hulk är habilt gjord, men den också konventionell och osjälvständig i förhållande till ur-serien. En produkt mer än en film, snarare signerad Stan Lee än Louis Leterrier.
© Michael Tapper, 2008. Sydsvenska Dagbladet 2008-06-13.
Hulk-historik
Seriedebut i Marveltidningen The Incredible Hulk, maj 1962. Har under senare år varierats i serier som Planet Hulk, World War Hulk och Red Hulk. En kvinnlig She-Hulk introducerades 1980.
TV-debut som tecknad figur 1966. Återkom på 1980- talet.
I TV-serien 1978-82 (två tv-filmer 1977, tre 1988-90) spelade Bill Bixby forskaren David (inte Bruce) Banner och kroppsbyggaren Lou Ferrigno var den grönmålade Hulken.
Biodebut 2003 i Hulk, regisserad av Ang Lee.
Parodierad i bland annat Saturday Night Live och South Park.