Colson Whiteheads bästsäljare The Underground Railroad tog hem 2017 års Pulitzerpris och belönades även med Arthur C. Clarke-priset för bästa science fiction-roman. Handlingen utspelar sig i verklighetens Södern i mitten på 1800-talet men också i framtidsglimtande parallellvärldar huvudpersonen Cora Randall passerar under sin flykt från slaveriets Georgia. Verklighetens ”underground railroad” – en bildlig omskrivning för de hemliga smuggelvägarna av svarta slavar från södra till norra USA – blir här ett steampunk-inspirerat tunnelbanenätverk med stationerna dolda under ödehus och gamla brunnar.
Under resans gång möter vi den mer intrikata rasism som följde på slaveriets avskaffande efter inbördeskrigets slut 1865: Jim Crow-lagarnas diskriminering med godtyckliga lynchningar och massakrer under försåtliga paroller som ”åtskilda men jämlika”. Och 1800-talets rasbiologiska metoder med bland annat sterilisering och medicinska experiment som pekar fram mot Förintelsen.
En anhalt är fiktiva Griffin, South Carolina. På ytan en idyll, men Coras jobb på ett museum där man presenterar en rasistisk nidbild av svarta i såväl Afrika som på Söderns bomullsplantager får oss att ana oråd. Förebilden är dåtidens världsutställningar med inslag av kolonialfolk, presenterade som freakshower för de vita besökarna. Längre fram bevittnar hon en massaker på ett framgångsrikt afrikanamerikanskt jordbrukskollektiv. Ett förebud om vita lynchmobbars massmord på svarta bönder, företagare och affärsinnehavare i bland annat Atlanta 1906, Tulsa 1921 och Rosewood 1923.
Barry Jenkins texttrogna tv-filmatisering lägger med hjälp av Nicholas Britells expressiva musik en drömsk ton över Coras (Thuso Mbene) resa som understryker att vi färdas genom en illustrerad exposé över rasismens mentalitetshistoria. Verklighet och (mar)dröm, samtid och framtid, blandas i en värld där senare uppfinningar som hissar och skrivmaskiner ger en föraning om den industriålder som knackar på dörren.
Det finns också en resonansbotten av historiska referenser. I North Carolina kommer Cora förbi den ironiskt benämnda Freedom Way, vars alléträd – så långt ögat kan se – dignar av lynchade afrikanamerikaner men också av en och annan vit abolitionist. För den som kan sin romerska historia är associationen till korsfästelserna av de besegrade slavarna i Spartacus-upproret längs Via Appia oundviklig.
Vid sidan av Cora kliver även en andra huvudperson snart fram i förgrunden: slavjägaren Ridgeway (Joel Edgerton) och hans lillgamla svarta hjälpreda Homer (Chase W. Dillon). Han är som gjord för en nattsvart skurkgestaltning, men blir hos Jenkins en tragisk gestalt som, likt kapten Ahab och hans svarta skeppsgosse Pip i samtida romanklassikern Moby Dick (1851), jagar sina egna demoner i det rastlösa sökandet efter Cora. Och likt Ahab är det jägaren Ridgeway som själv till slut faller offer för sin jakt.
På så sätt lyfter The Underground Railroad Coras flykt mot friheten till en större berättelse om hur förtryckets ideologi och praktik deformerar själarna på såväl förtryckta som förtryckare. Det saknas varken svarta medlöpare i slaveriets tjänst eller vita hjälpare längs Coras flyktväg. Regissören och hans alltigenom imponerande skådespelartrupp är skickliga nog att undvika lättköpta stereotyper och dramatiska genvägar.
Ibland bromsas berättandets framåtrörelse väl länge av eftertänksamt dröjande bilder till mollstämd musik, och hela avsnittet om Fanny Briggs – om än bara 20 minuter långt – har ingen bärande funktion för storyn. Men som helhet bekräftar tv-serien med eftertryck löftet från den Oscarsbelönade genombrottsfilmen MOONLIGHT (2016). Barry Jenkins är otvetydigt är en av USA:s konstnärligt främsta filmtalanger idag, och hans karriär har bara börjat.
© Michael Tapper, 2021. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2021-05-14.
The Underground Railroad
Miniserie i tio avsnitt på Amazon Prime. USA 2021. Regi, manus: Barry Jenkins efter Colson Whiteheads roman. Med: Thuso Mbedu, Joel Edgerton, Aaron Pierre, Chase W Dillon. Längd: 0.20—1.17/avsnitt. Premiär: 2021-05-14.