Från grav till grav – Michael Tapper

Slovenien/Kroatien 2005. Odgrobadogroba. Regi: Jan Cvitkovic. Skådespelare: Gregor Bakovic, Drago Milinovic, Sonja Savic, Mojca Fatur. Längd: 1.43.

Från grav till grav lanseras som en mörk komedi. Den börjar i mörkret för mot slutet helt tippa över komedi. Upptakten är som hämtad ur en Kusturica-film, med ett begravningstal av huvudpersonen Pero som snart spårar ur till en bisarr, sardonisk kommentar om liv och död. Alltmedan en blåsorkester drar en balkanversion av den gamla Gloria Gaynor-hiten ”I Will Survive”.

Sedan introduceras vi till traktens invånare – en samling tokroliga original som kunde ha staterat i en reklamfilm från något turistråd på Balkan. De super, slåss, knullar och rockar loss på slovenska självständighetsdagen till ännu en ompa-ompa-disco, ”Sex Bomb”. Sedan briserar idyllen i våld och grymhet, incest och våldtäkt.

Just som Peros självmordsbenägne änkling till far vaknar upp ur sin zombietillvaro utsätts en av systrarna för ett utstuderat sadistiskt övergrepp, som i sin tur utlöser en blodig hämnd. Och en flicka som Pero flirtat med är bokstavligen märkt av sin hemlighet. Och så slutar filmen som den börjar, om än utan ord.

Våldsspiralen ska antagligen kommentera de jugoslaviska krigen på 1990-talet men oklart hur. Det finns ingen orsak, ingen historia, bara samma fylleslagsmål, hustrumisshandel och våldtäkter man finner i resten av världen.

Rollgestalterna stannar, som handlingen, på ytan – växlande mellan uppsluppet bohemeri och lidande bohemeri. Det är som om tokrolighetsmasken frusit fast i en grimas. Och kasten mellan känslornas ytterligheter blir påklistrade, dramatiska chockeffekter i en annars långsamt berättad serie vardagligheter som inte har något särskilt på hjärtat.