Mord i stan vid vägs ände

Easttown, Pennsylvania. USA:s småstadshjärta. En gång ett jungfruligt nybyggarparadis. Nu hålan Gud glömde vid vägs ände, öster om Eden. Där opioidepidemin, skräpmaten och tristessen skördar långt fler offer än något virus.

Stans kriminalare heter Mare Sheehan (Kate Winslet). Mare som i ”nightmare”, förklarar en replik i serien för de mentala sengångarna i publiken. Men ”daymare” ska det förstås vara. Det förstår vi av öppningsscenen när är hon för kvantiljonte gången väcks av ett telefonsamtal från den där knäppkärringen som tycker grannen är konstig, förmodligen pervers och sannolikt en seriemördare. Ändå har arbetsdagen inte ens börjat.

Mare dränker sin medelålders, frånskilda bitterhet på stans ölhak med väninnan Lori (Julianne Nicholson). De får ögonen på en karl vid bardisken. Mare: ”Han är inte härifrån.” Lori: ”Jag gillar honom redan.” Han visar sig vara Richard Ryan (Guy Pearce), författare till en bästsäljare och sedan till ingenting alls. Följaktligen har han blivit handelsresande i ”kreativt skrivande” för collegestudenter och en välkommen gäst i dunbolstren för alla kvinnor som förbannat att de missat sista bussen till det ljuva livet. Mare sällar sig till raden av dem.

Så lunkar tillvaron på i Easttown tills ett mord inträffar, och ryktena kring den misstänkte förövaren skruvar upp den allmänna misantropin i stan från sparlåga till full paranoia. Inte nog med det. Mare får sin exmake Franks (David Denman) tomtebolycka med nya kvinnan kastad i ansiktet när de flyttar in i huset bredvid. I mordutredningen tvingas hon jobba med scoutaktige kollegan Colin Zabel (Evan Peters) från storstan. Och hon dras in i en vårdnadsstrid om sitt barnbarn som så när kostar henne jobbet.

Mare of Easttown är en kärv, spännande och oförutsägbar polisserie långt från den amerikanska drömmen, men också långt från Twin Peaks-exotism och Stephen King-ska hemsökelser. Slående likt det USA som figurerat i åtskilliga reportage och dokumentärer på senare år. I sju timmar över lika många avsnitt berättar den inte bara om ett brott i en stad, utan låter även brottet berätta om stan och dess människor.

Mare Sheehan är, som Easttown, präglad av en anda av hopplöshet som följt på finanskriser, industrinedläggningar och social nedrustning. Arg och sammanbiten till den grad att all livsglädje gått ur kroppen. Hon är varken särskilt sympatisk eller intellektuellt spännande, men Brad Inglesbys manus och Kate Winslets gestaltning gör henne begriplig både som dysfunktionell människa och som duglig kriminalare.

Mare är en fallstudie typisk för vår tids kult kring arbetslinjen som livets mening; jobbet är allt, privatlivet en bisak. Först när sonen Kevin tog sitt liv för två år sedan har hon börjat förstå konsekvenserna av att ha valt bort familjen för sitt arbete. Men hennes flykt in i jobbet är knappast svår att förstå när man ser det mördande familjelivet i många av stans hem. För Easttown är en skola i hårdhet.

Offren, en försvunnen och en mördad, är som så många andra av stans tonårstjejer: fattiga och desperata. Den mördade flickan, Erin MacMenamin (Cailee Spaeny), är en ensamstående mamma i skolåldern. Pojkvännen dumpade henne, och hon tvingades hanka sig fram hemma hos sin våldsamma far utan pengar till att köpa blöjor än mindre för att kunna betala öronoperation hennes son behöver.

Erins öde är ett av flera tecken i Easttown på den sociala katastrof som utspelar sig mitt i ett av världens rikaste och samtidigt mest ojämlika länder. En misär som förstärks av det skoningslösa förakt för svaghet som följer i spåren på en framgångskultur där fattigdom görs till ett moraliskt problem för den enskilde. Här behövs inga politiska deklarationer. Miljön och handlingen säger allt om brottet som symtom på ett sjukt samhälle.

Mare of Easttown
Miniserie i sju avsnitt på HBO Nordic. USA 2021. Skapad av: Brad Inglesby. Regi: Craig Zobel. Med: Kate Winslet, Guy Pearce, Jean Smart, Evan Peters. Längd: 1.00/avsnitt. Premiär: 2021-04-19. Recensionen baserar sig på de fem första avsnitten.