MLK/FBI – Michael Tapper

USA 2020. Regi: Sam Pollard. Med: Martin Luther King, J Edgar Hoover, Donna Murch, David Garrow, Beverly Gage, Clarence Jones, Andrew Young. Längd: 1.44. Premiär: 2021-04-04. Filmen finns som köp/hyrfilm på flera digitala plattformar.

Titeln MLK/FBI är besynnerlig. Som om en svart baptistpastor i Atlanta och en federal polismyndighet var två likvärdiga storheter. Snarare illustrerar dokumentären, byggd på historieprofessor David Garrows Pulitzer-prisbelönta bok The FBI and Martin Luther King, Jr, ojämlikheten i maktförhållandena. Filmen kretsar kring de till år 2027 hemligstämplade avlyssningsoperationer FBI gjorde 1963–68 mot King, särskilt för att dokumentera hans otrohetsaffärer.

I filmen beklagar före detta FBI-chefen James Comey övervakningen och trakasserierna mot King som ett lågvattenmärke i myndighetens historia. Sanningen är dock att sådant maktmissbruk var vardag under J Edgar Hoover. Mot kändisar, politiker, misstänkta kommunister med flera – allt i syfte att maximera Hoovers politiska makt. Och i hans antikommunistiska korståg var Kings medborgarrättsrörelse huvudfienden.

Präglad av dåtidens rasism såg Hoover afrikanamerikaner som lättledda offer för kommunistisk propaganda. En av Kings närmsta vänner, juristen Stanley Levison, misstänktes vara kommunist. Alltså drog Hoover slutsatsen att Moskva använde Levison för att manipulera King. Som medborgarrättsrörelsens ”svarte Messias” skulle King bli Moskvas redskap för en kommunistisk revolution i USA.

Först använde FBI sina vanliga metoder med förtalskampanjer i massmedierna, provokatörer som hetsade till våld under demonstrationerna och infiltratörer som skapade interna motsättningar. Man fick nyhetsbyråer som UPI (United Press International) att agera megafon, illustrerat av ett klipp där UPI-journalisten Gay Pauley anklagar Kings icke-våldsrörelse för att provocera till våld.

För att förstå det publika genomslaget ska man komma ihåg att UPI hade avtal med drygt 6 000 mediebolag och nådde många miljoner, vilket gav utslag i det tidiga 1960-talets opinionsundersökningar. Över 50 procent av amerikanerna uttryckte där sitt förtroende för Hoover medan King fick så låga siffror som 15–20 procent och sågs av många som en suspekt bråkmakare. Ett överraskande utfall sett i ljuset av det historiska eftermälet.

Med den 250 000 personer starka demonstrationen 1963 i Washington och Kings ”I have a dream”-tal vände vinden. Presidenterna Kennedy och Johnson genomförde flera av Kings reformförslag för att förbjuda segregation och diskriminering. King tilldelades Nobels fredspris och fick högt internationellt anseende.

Då bytte FBI taktik för att försöka oskadliggöra honom med hjälp av sexbanden, till och med bokstavligen genom att pressa honom att ta sitt liv. Nu hindrades, som vi vet, FBI:s planerade karaktärsmord av att King mördades 1968. Men frågorna som kvarstår inför 2027 års frisläppande av banden är: Vilken trovärdighet har de? Och kommer de att förändra bilden av King?

För att diskutera frågorna och analysera FBI:s insatser mot King åren 1955–68 tar regissören Sam Pollard (ATLANTA’S MURDERED AND MISSING, 2020) inte bara hjälp av David Garrow utan också av historikerna Beverly Gage, som forskar om Hoover, och Donna Murch, specialist på medborgarrättsrörelsen, samt två av Kings närmaste medarbetare: Clarence Jones och Andrew Young. Han slösar ingen tid på att visa deras talande huvuden utan låter dem agera berättare över såväl kända som mindre kända arkivbilder från Kings tid i mediernas rampljus.

Det gör att MLK/FBI kan rekapitulera historien om medborgarrättsrörelsen samtidigt som den ger en ny, fräsch, sammansatt och högst mänsklig bild av den länge helgonförklarade Martin Luther King Jr. Filmen förminskar ingenting av hans politiska gärning. Snarare ger den en fördjupad bild av dåtidens strukturella rasism med rötter i 350 år av slaveri och förstärkt av populärkulturens nidporträtt av svarta. Något Hoover med sin snedrekryterade stab av vita, konservativa män utnyttjade för att motarbeta Kings reformprogram.