Red Dot – Michael Tapper

Sverige 2021. Regi: Alain Darborg. Med: Anastasios Soulis, Nanna Blondell, Johannes Bah Kuhnke, Thomas Hanzon, Kalled Mustonen. Längd: 1.25. Premiär på Netflix: 2021-02-11.

Den som söker, söker förgäves efter någon intressant samtidskommentar i den blodiga vildmarksjakt på människor som utgör huvudnumret i svenska Netflix-thrillern Red Dot. Richard Connells novell The Most Dangerous Game (1924), som stått modell för många filmer på temat, var en skräckskildring av den socialdarwinistiska tanken om den starkes rätt. Filmatiseringen A Game of Death (1945) hade nazismens idéer som motiv bakom jakten. THE HUNT (2020) illustrerade Trump-erans paranoiamyter om en mordisk liberal elit.

Under den halvtimmeslånga prologen antyder också regissören-manusförfattaren Alain Darborg (Jönssonligan – Den perfekta stöten, 2015) ett ideologiskt motiv. Vi ser då David (Anastasios Soulis) ta civilingenjörsexamen och gifta sig med sin läkarstuderande flickvän Nadia (Nanna Blondell). När de ett och ett halvt år senare åker på fjälltur till Norrland i hopp om att lappa ihop sitt krisande förhållande, ramlar de in i en landsbygd med ett skräckkabinett av typer som tinats upp ur en sunkig Arne Mattsson-thriller från 1960-talet.

Hotfulla tjuvjägare kastar menande blickar och gliringar mot mörkhyade Nadia. En kuf till hotellägare (Johannes Bah Kuhnke) skrämmer upp dem med profetiskt högstämda varningar om att vad som helst kan hända där ute i kylan och mörkret. Vi blir därför inte förvånade när deras skylt ”Hund i bil” ändrats till ”Svartskalle i bil”.

Efter att Nadia hämnats genom att repa tjuvjägarnas bil blir David och hon lovliga byten i lasersiktet på någons jaktgevär och tvingas fly över snö och is, stock och sten. Men att våga sig på kontroversiella ämnen som rasism och hatfylld machokultur, det finns inte på kartan i svensk film. Man gör som man brukar och styr mot slutet till en säker hamn som inte på allvar upprör någon: ett hämndmotiv lånat från pusseldeckarens klichéer kryddat med en SAW-inspirerad tortyrporrscen och en lättköpt moralfilosofisk knorr.

Rent thriller-tekniskt är filmen lika lam. Manusets personteckningar kryllar av pappfigurer. Dialogen är rysansvärt banal med sina enfaldiga ”hallå-e” i mörkret och ”det ordnar sig” som plåster på livshotande köttsår. Och människojaktens raffelinslag är irriterande slappt iscensatta och klippta. Med andra ord är det mycket strapatser för skralt resultat i Red Dot.