Just Mercy – Michael Tapper

USA 2019. Regi: Destin Daniel Cretton. Med: Jamie Foxx, Michael B Jordan, Brie Larson, Tim Blake Nelson. Längd: 2.17. Visas på HBO Nordic.

Filmatiseringen av juridikprofessorn och 2020 års Right Livelihood-pristagare Bryan Stevensons självbiografi börjar 1987 med ett rättsövergrepp i Monroeville, Alabama. Händelsen ser ut som en tanke. För det var här advokaten Atticus Finch försvarade en våldtäktsanklagad svart man i Harper Lees romanklassiker SKUGGOR ÖVER SÖDERN (To Kill a Mockingbird, 1960; filmatiserad 1962).

Men även om Harvard-utbildade Stevenson (Michael B Jordan) följer i fotspåren, gör han det som en afrikanskamerikansk man från samma enkla bakgrund som dödsdömde Walter ”Johnny D” McMillan (Jamie Foxx). Just Mercy blir därför mer av en fallstudie som illustrerar Ava Du Vernays dokumentär DET 13:E TILLÄGGET (13th, 2016) om ett rasistiskt riggat rättssystem.

I kontrast till den upprörande historien som rullas upp använder regissören Destin Daniel Cretton samma nedtonade konstnärliga palett som i genombrottsfilmen SHORT TERM 12 (2013): Sparsamt med filmmusik. Långa tagningar. Meningsdigra tystnader. En närgången kamera som, likt en finkalibrerad seismograf, fångar ansiktsmusklernas subtilaste känsloyttringar.

Foxxs Johnnie D är filmens motor, ömsom uppgiven, ömsom rasande över att foga sig i att bli oskyldigt dömd. Jordans Stevenson blir hans lågmält disciplinerade motsats, som under sex års stålbad av hat och hot fokuserar på att vinna kriget snarare än segrarna på vägen.

I marginalerna lyser Tim Blake Nelsons ömklige kåkfarare Ralph Myers, hunsad att avlägga ett falskt vittnesmål i utbyte mot strafflindring. Brie Larson slösas däremot bort i den bleka birollen som Stevensons moraliska hejarklack och assistent Eva Ansley.

Just Mercy är ett debattinlägg om etnisk olikhet inför lagen. Det gör den aktuell i dagens kriminalpopulistiska klimat med rop på speciallagar mot kriminalitet i förorterna. Något som skulle innebära återkomsten för gamla tiders klasslagstiftning.