USA 2020. Regi: Regina King. Med: Kingsley Ben-Adir, Eli Goree, Aldis Hodge, Leslie Odom Jr., Lance Reddick. Längd: 1.54. Premiär på Amazon Prime Video: 2021-01-15.
Den 25 februari 1964 blev Cassius Clay boxningsvärldsmästare efter en kontroversiell seger mot Sonny Liston i Miami. Samma kväll träffade han soulkungen Sam Cooke och footballstjärnan Jim Brown på sin islamska mentor Malcolm X:s rum i motellet Hampton House för att fira segern. Det finns ingen dokumentation om vad som hände mellan skål och vägg, men Kemp Powers (medregissör på animerade SJÄLEN) pjäs One Night in Miami (2013) använder de kulturella centralgestalterna som röster från medborgarrättskampen.
Alla fyra stod ett avgörande vägskäl i sina liv. Strax därefter bröt Jim Brown med fotbollsorganisationen NFL och blev, vid sidan av Sidney Poitier, det stora afrikanamerikanska affischnamnet i Hollywood på 1960-talet. Clay gick ut offentligt som muslim och antog namnet Muhammad Ali.
Samtidigt bröt Malcolm X med den afrikanamerikanska sekten Nation of Islam han värvat Clay till. Året därpå mördades han på order från ledaren Elijah Muhammad. Cooke påbörjade inspelningen av skivan ”Shake”, postumt utgiven efter att han mördades i december 1964. På den finns hans klassiska kampsång ”A Change Is Gonna Come”, som ackompanjerar mordscenen i Spike Lees filmbiografi Malcolm X (1993) och även avrundar den här filmen.
Regidebuterande skådespelaren Regina King (tv-serien Watchmen) inleder sin filmatisering med en prolog, där Brown (Aldis Hodge), Cooke (Leslie Odom Jr), Clay (Eli Goree) och X (Kingsley Ben-Adir) på var sitt håll möter rasismens vardag. Därefter lättar hon upp kammarspelet med utflykter till en takterrass, en spritbutik, en presskonferens vid motellpoolen och en fest på en bar. Under de uppflammande temperamentsutbrotten och heta diskussionerna koreograferas kamerarörelserna som om man filmat en boxningsmatch.
Regin är genomtänkt, proffsig. Diskussionerna om kampens strategier – ekonomiskt oberoende kontra politiska ställningstaganden som riskerar karriären – är intressanta. Men de retoriska duellerna får aldrig något bett trots att de ligger i munnen på fyra omvittnat rappkäftade män. Därtill är Powers dialog för tam och välkammad.
Som bäst är One Night in Miami under Cookes sångnummer, särskilt hans berömda framförande av ”Chain Gang” till publikens rytmiska stampande, handklappande och doakörande. Då är det som om filmens fjättrade livsenergi äntligen spränger sina bojor.
© Michael Tapper, 2021. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2021-01-18.