USA 2019. Regi: D.W. Young. Berättare: Parker Posey. Med: Fran Lebowitz, Gay Talese, Susan Benne, David Bergman. Längd: 1.39.
Filmen flanerar på New Yorks årliga bokmässa. Tweedklädda män, gråa ända in i märgen, dyker upp framför kameran i skägg eller vaxade mustascher med kroppar som aldrig sett ett träningspass. Fåtalet kvinnor har alla en alabasterhy skvallrande om att minnet av solen förpassats till barndomens fotoalbum. Jorden har snurrat åtskilliga varv utan att många av dem rest sig från läsfåtöljen.
Vi befinner oss bland boksamlare och antikvariatägare. Civilisationens väktare, om de får säga det själva. De minns när Fourth Street – en gång kallad ”book row” – hade 48 bokhandlar, ryser inför tanken på det numera bara finns en och ser lång dags kulturskymning övergå i natt.
Ämnet kan låta pergamentstorrt, och filmen förlorar sig från tid till annan i sidospår av måttligt intresse. I gengäld finns det gott om humor i skildringen av bibliofilen både som stereotyp och i verkligheten. Inte sällan möts de två, vilket de bokbesatta själva medger medan de med lysten blick talar om eftersökta böcker till svindlande summor eller i spektakulära bindningar. Som originalupplageexemplar av Ian Flemings Casino Royale (1953) för 130 000 dollar, gigantiska folianter med utvikningsbilder på fiskar – ”sug på den, Playboy!” – eller böcker bundna i människohud (nej, inte Evil Dead-filmernas sumeriska demonbok).
Men så finns det en yngre generation hoppfulla äventyrare som öppnar mindre boklådor, övertygade om att kvartersbokhandeln kommer att resa sig som en Fågel Fenix ur askan. Tvärtemot de äldre, fasar de inte för Amazons härjningar utan menar tvärtom att nätjätten konkurrerat ut tidigare dominerande kedjor som Borders och Barnes & Noble. Därmed har den fysiska bokhandeln åter blivit en marknad för hugade pionjärer.
Producent och berättare är skådespelaren Parker Posey, som tacknämligt håller sig i bakgrunden på ljudbandet och låter bokkonstens överstepräster tala ostört framför regissören D.W. Youngs kamera. Sältan står den alltid lika välformulerade författaren och kolumnisten Fran Lebowitz för med sina målande beskrivningar av ungdomens skattjakter i bokhandlar ägda av griniga gamla gubbar som inte ville bli störda i sin läsning. Hon får också formulera filmens varningsord om en utrotningshotad bildningstradition när hon jämför med det som tidigare kallades ”konstvärlden” men som numera devalverats till ”konstmarknaden”.
© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-08-18.
