Sverige, 2009. Regi: Robert Rhodin. Röster: Hans Alfredson, Lill Lindfors, Peter Stormare, Johan Hallström. Längd: 1.19.
Det svenska reklambolaget White Shark, som tidigare har gjort datorgrafik och animationer till olika tv-program, säger sig i pressmaterialet vilja bli en svensk motsvarighet till Pixar. Dit är det ljusår kvar, att döma av den här långfilmsdebuten. Att ett svensk bolag väljer att satsa på 3D-animation med ambitionen att sälja på världsmarknaden kan bara applåderas, men resultatet förskräcker.
Tekniskt är man knappt i nivå med Pixars första stapplande steg i slutet på 1980-talet. Teckningarna är livlösa, animationen stel och figurerna har en minimal plastik. Lägg till en antikverad bildvärld hämtad från 1800-talets jultidningar i obekväm kombination med moderna inslag som snowboard och tv-såpapsykologiska dialoger. Runda av med en fantasilöst hopkokad serie skrikiga och långsökta förvecklingar med moraliserande knorr där en genomtänkt berättelse skulle ha funnits.
Man nämner två av manusförfattarna till Toy Story i pressmaterialet, men att döma av eftertexterna har ingen av dem varit i närheten av den färdiga filmen. Knappast någon annan konstnärlig begåvning för den delen.
Det ser mest ut som något framspånat på ett reklambolagsmöte, där man snabbspolat sig genom de senaste årens animationssuccéer, krafsat ner sina infall och iscensatt klottret med ett minimum av ansträngning. Resultatet är en obegåvad och själlös produkt.
© Michael Tapper, 2009. Sydsvenska Dagbladet 2009-03-27.