X-Men Origins: Wolverine – Michael Tapper

USA, 2009. Regi: Gavin Hood. Skådespelare: Hugh Jackman, Liev Schreiber, Danny Huston, Lynn Collins. Längd: 1.47.

Wolverine är den första av åtminstone två planerade X-Men Origins om de starkaste personligheterna i filmserien; den andra ägnas Magneto och är premiärsatt till 2011. Hugh Jackman är som tidigare en vinnande personlighet på filmduken, och han har god hjälp av karaktärsskådespelaren Liev Schreiber i rollen som den betydligt blodtörstigare brodern Victor, alias Sabretooth.

I ett inledande montage med början 1845 löper de stafett genom drygt hundra år av ständiga krig innan de kontrakteras till en hemlig mutantarmé av den skrupelfrie William Stryker. Armén visar sig dock snart vara en del av ett förintelseprogram, och Strykers hemliga experiment på mutanter under Three Mile Island (det ökända kärnkraftverket) har drag av såväl Dr. Frankenstein som Dr. Mengele.

Filmens första tredjedel är klart intressantast med sin alternativa historieskrivning om mutanternas roll i amerikansk försvarspolitik under kalla krigets skräckföreställningar om supersoldater och nya vapen. Fast det kunde ha blivit betydligt mer spännande om även ryssarna och kineserna haft mutanter.

Och varför vänta tills nästa film med att introducera Magneto och hans mutantterrorister? Hade inte Wolverine vunnit på att just korsa spår med den andra fristående förhistorien, särskilt som de bägge huvudpersonernas utanförskap har så stora likheter med varandra?

I stället faller filmen in i en klassisk hämnarhistoria – här: ensam mot det militärindustriella komplexet – där brödernas Kain-och-Abel-relation utgör navet. Tyvärr är det övriga rollgalleriet av det menlösare slaget, främst Danny Hustons porträtt av Stryker som aldrig kommer i närheten av Brian Coxs sadistiska maktmonster.

Sydafrikanske regissören Gavin Hood (Tsotsi, 2005) har fascinerats så till den grad av den hollywoodska specialeffektsteknologin att han i flera actioninslag öser på med explosioner och digitalt fixade stunts i hopp om att det ska dölja det haltande manuset. Men effekten blir snarare det motsatta, framförallt i den överlastade men otillfredsställande finalen som ska sy ihop handlingen med de tidigare X-Men-filmerna.