USA 2009. Regi: McG (eg. Joseph McGinty Nichol). Skådespelare: Christian Bale, Sam Worthington, Anton Yelchin, Moon Bloodgood, Bryce Dallas Howard, Helena Bonham Carter. Längd: 1.54.
Gränsen mellan människa och maskin är ett klassiskt science fiction-tema sedan Frankenstein skapade sitt namnlösa monster. Som BLADE RUNNER (1982) illustrerade är den egentligen en illusion eftersom skapelsen alltid är skaparens avbild. SkyNet är det militärindustriella 1900-talet som bäst och som värst: vårt högteknologiska löfte om räddning från undergången som blir vår undergång.
Logiken för maskinernas uppror är lika kortsluten som fyndig och har hämtats från John Carpenters År 2001-parodi Dark Star, där en HAL-liknande superdator kommer till slutsatsen: Människan är det största hotet mot livet på jorden. Alltså måste människan förgöras. Att sedan jorden ödeläggs för att kunna räddas finns inte med i kalkylen.
Regissören McG (Charlie’s Angels) ställer frågan om det mänskliga om och om igen, kanske för att hans film egentligen aldrig har tid med några egentliga människoporträtt. I den fingerfärdigt snitslade banan av påkostade, halsbrytande actionscener för datorspelåldern finns ingen plats för reflektion och psykologisk fördjupning. På sitt sätt är det också en bild av krigets avhumanisering; även de bästa av människorna förlorar sig själva.
Dessvärre tappar McG även helt bort de första två filmernas svarta humor i actionhastigheten. Några klassiska repliker och ett digitalt gästspel av ur-Terminatorn finns med men utan att det lyfter eller tillför något. Kanske väntar han med de mer originella skruvningarna till den femte film som redan är planerad. Då får vi möjligen också veta hur Arnold the Governator passar in i SkyNets plan för världsherravärlde.
Terminator Salvation levererar det hardcorefansen förväntar sig, varken mer eller mindre. Den är en tripp till ett högteknologiskt sagoland för vapenfetischister och undergångsfantaster. Man blir överväldigad som vid anblicken av ett modernt stålverk men, liksom hos filmens oväntade hjälte, hörs ett mekaniskt tickande hjärta.
© Michael Tapper, 2009. Sydsvenska Dagbladet 2009-06-03.
3 x Apokalyps
Terrassen (La Jetée, 1963). Franske experimentfilmaren CHRIS MARKER hallucinatoriska tidsresa från ödelagd framtid tillbaka till 1960-talets Paris inspirerade senare Terry Gilliams De tolv apornas armé (1995).
Dawn of the Dead (1978). Konsumtionssamhället dras till sin skräckkomiska spets när de levande döda samlas på stormarknaden för att kalasa på den kanske sista spillran av de ännu levande i den andra delen av George Romeros apokalyptiska zombieserie.
Den svarta blomman (Edge of Darkness, 1985). Klassisk brittisk polisserie om kärnvapen- och kärnkraftsindustrins hot mot livet på jorden. Under nyinspelning i Hollywood för premiär 2010.
© Michael Tapper, 2009. Sydsvenska Dagbladet 2009-06-03.