Fighting – Michael Tapper

USA 2009. Regi: Dito Montiel. Skådespelare: Channing Tatum, Terrence Howard, Zulay Henao, Luis Guzman. Längd: 1.45.

New Yorks osminkade gator fångade med pseudodokumentär handkamera och stjärnskottet Tatums biografiska närhet till hemlöse huvudpersonen Shawn gör anspråk på att fördjupa filmen till socialt reportage i stil med Martin Scorseses Dödspolare eller Larry Clarks kids. Men resan in i den undre världen av illegala fajtingmatcher kantas av besvärande förkonstling och idel gangsterklichéer.

Sällan har en utslagen grabb i storstan haft så renskrubbade kläder och skinande jacketkronor som hjälten, och inte en enda av de regellösa matcherna ger honom några obehagliga skador. Hans segrar är tämligen smärtfria och gör honom efter endast tre vinster till ”den hetaste biljetten i stan”. Efter varje match sitter ansiktsblessyrerna som dekorativt stajlade matchningar till hans Marlon Brando-poser i linne och jeans.

Märkligt nog för en actionbetonad film är den som bäst när regissören och ex-Gutterboysångaren Dito Montiel låter kameran dröja i stillsamma stämningsbilder från slitna lägenheter och ruffiga gator. Här finns den äkthetskänsla som Montiel fångade i sin betydligt bättre långfilmsdebut A Guide to Recognizing Your Saints från 2006 (finns på dvd).

Men så fort vi träder in i de fåniga gangsterinteriörerna från Tong-maffians samkväm med transsexuella callgirls eller på penthouseparty hos en American Psycho förvandlas världen till en plastimitation. Och när dramat kulminerar i en fajt mellan Shawn och hans ärkerival från college i Birmingham, Alabama, känns det knasiga sammanträffandet därför följdriktigt.

En mindre behagsjuk följsamhet mot reklamfilmförgiftade produkter som Fast & Furious-serien hade kunnat göra ”Fighting” till en tidsbild från nyfattigdomen i den ekonomiska krisen, en uppdaterad version av Walter Hills kärva 1930-talsdrama om dåtidens illegala boxningsvärld i Hard Times. Den här filmen stryker bara medhårs, har inga särskilda ambitioner, och därmed berättar den inte heller något väsentligt.