Year One – Michael Tapper

USA 2009. Regi: Harold Ramis. Skådespelare: Jack Black, Michael Cera, Oliver Platt, Hank Azaria. Längd: 1.40.

Harold Ramis skrev in sig i komedihistorien med den sublima Måndag hela veckan och har sina inspirerade ögonblick i korkskallefarser som Airheads och Djävulen och jag. Men han saknar inte rena stolpskott i karriären. Den nu bioaktuella Year One, producerad av den menlösa skrevhumorns konung Judd Apatow, är dessvärre det minst minnesvärda.

Filmens komiska grundidé är att vältra sig i historiska anakronismer när två kaliforniska grott-dudes plötsligt trillar in i det gammaltestamentliga Kaanans land, som ockuperas av romerska soldater cirka tusen år innan Rom. Nå, historiekitsch är ett beprövat genregrepp i komediklassiker som Life of Brian och njutbart skräp som One Million BC. Fast märkligt nog har inget av de filmernas geniala idiotier smittat av sig. Här finns inte ens några ofrivilligt roliga inslag att skratta åt.

Så gott som hela filmen känns som en enda lång och improviserad roliga timmen i skolan. Minus poängerna. Jack Black kör sina gamla vanliga rutiner, där hans storhetsvansinne och inbillade sexighet skär sig mot hans ständiga tillkortakommanden och håriga bukfetma. Michael Cera gör ännu en Buster Keaton-imitation med tonårsstuk som i Juno, och Oliver Platt är blott skuggan av fornstora dagar i Funny Bones och Frost/Nixon.

Större delen av handlingen utspelas i Sodom. Mumma för underlivsfixerade, fyrtioåriga pubertetsproducenter. Stort utrymme för sodomi och andra queerande utmaningar mot den barnalstrande och kärnfamiljsbildande heteronormen så här i Pride-tider. Skulle man tro.

Men så är det ju det här med amerikanska censurgränser. Vill man ha en PG-13 i stället för en R (=17-årsgräns), så vill det till att skyla alla könsdelar och ila förbi alla vågade anspelningar. Det syns också i flera scener, där man börjar närma sig farozonen bara för att avbrytas av ett abrupt klipp.

Följaktligen har man lyckats göra en sexkomedi helt utan både sex och komedi. Och någon Brokeback Mountain i forntiden är det inte tal om. Det enda som återstår är halvannan timmes samlade utfyllnad mellan skämt som aldrig kommer.