1. Ossian: Farbror Freddy får en knäpp. Sverige/Danmark 2008. Regi: Martin Eriksson. Röst: Johannes Brost. Längd: 11 minuter. 2. Choo-Choo. Ryssland 2004. Chucha-3. Regi: Garri Bardin. Längd: 27 minuter. Totallängd: 38 minuter.
Traditionell 2D-animation och dockanimation är utrotningshotade, men här är två exempel i 1970-talsretrostil. Tecknade svensk-danska filmen om Ossian, som sätter fart på sin kedjerökande bokmal farbror Freddy, påminner om Kalles lekar med sin morfar i Kalles Klätterträd. Animationen är minimalistisk, tempot dröjande och Johannes Brost får visa prov på sina röstkonster.
Fast i nivå med Peter Cohens roliga och uppfinningsrika fantasier till Kalles äventyr i 1975 års serie till dåtidens barn-TV kommer man inte. Det blir lite flamsigt indianstoj som dagens barn nog har svårt att relatera till om inte de har en morfar eller farfar som berättat om sin barndoms lekar.
Dockanimationsveteranen Garri Bardin har gjort flera kortfilmer om en pojkes upptåg med sin groteska babusjka Choo-Choo, en stor fet tant med en gammal boxhandske till huvud och rullskridskor på fötterna. Den här tredje filmen är en kantig moralitet där pojken blir svartsjuk på en hemlös hund som Choo-Choo tar hand om.
Pojken gör en serie elaka men varken särskilt skojiga eller drabbande försök att bli av med hunden. Och trots att han inte är särskilt bra på att dölja sina avsikter verkar Choo-Choo inte ha en susning om vad som pågår. Allt reder ut sig till slut, men vägen dit är både seg och häpnadsväckande idéfattig med tanke på den ryska animationens rika tradition.
Inget kul slutbetyg för någon av dem alltså, men jag har en känsla av de båda kan betydligt bättre.
© Michael Tapper, 2009. Sydsvenska Dagbladet 2009-09-04.