USA 2020. Regi: Jeff Fowler. Med: Ben Schwartz, Jim Carrey, James Marsden. Svenska röster: Peter Eggers, Christian Hedlund, Jonas Kruse. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.39.
Sonic var Segas svar på Nintendos Super Mario Bros. Mot en spattigt hoppande rörmokare satte man sin överljudssnabbfotade och elektriskt laddade blå igelkott, som snarare ser ut som en missfärgad korsning mellan katt och ekorre. Han fick en bakgrundshistoria som ändrats med åren, i filmen är han en utomjording.
Sonic (Ben Schwartz/Christian Hedlund) anländer från en annan planet till en byhåla i Montana och orsakar ett strömavbrott som slår ut nordvästra USA. Pentagon skickar då galne vetenskapsmannen Dr. Robotnik (Jim Carrey/Jonas Kruse) att jaga förövaren. Men polisen Tom (James Marsden/Peter Eggers) kommer till Sonics undsättning, och snart uppstår en bromance mellan det udda paret.
Efter prologen blir filmen en enda lång katt och råttalek med Robotnik, proppad med distraktioner som inte lägger något väsentligt till handlingen: transportsträckor med hjärnskärande platt dialog, ett korkat krogslagsmål och en steril äktenskapsskildring mellan Tom och hans fru Maddie. Kärlekspassioner i en barnfilm? Nix. Våld med knytnävar, ölflaskor och vapen? Hell yes!
När filmbolaget förra året lanserade trailern på nätet blev det ramaskri hos fansen på grund av designen av den 29 år gamla spelfiguren. Med tanke på den reaktionen borde ett avgrundsvrål stiga upp från biostolarna vid filmpremiären. Sonic the Hedgehog ser ut att vara kalkerad på den redan bottenlöst trista Disney-filmen Gröna ögon från rymden (The Cat From Outer Space, 1978). Ett personlighetslobotomerat persongalleri i en kemiskt fantasisanerad berättelse med en fis och några Jim Carrey-grimaser i repris från tidigare filmsuccéer som enda humorinslag.
Även filmen Super Mario Bros. (1993) var en kalkon. Men åtminstone en kacklande sådan som levt vidare som kultfilm. Sonic the Hedgehog är dödfödd från bildruta ett.
© Michael Tapper, 2020. Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad 2020-02-21.