USA 2009. A Christmas Carol. Regi: Robert Zemeckis. Skådespelare: Jim Carrey, Robin Wright Penn, Gary Oldman, Colin Firth. Längd: 1.36.
Bah! Humbug! Låt mig först och främst säga att jag fortfarande är skeptisk till att använda motion capture-animation – skådespelares mimik och kroppsspråk uppkopplade via sensorer till datoranimerade karaktärer – för att skapa fotografisk realism. Varför göra animation som ser ut som verkliga bilder?
Animation är som bäst och mest levande när den bevarar sin integritet, till exempel i en Snurre Sprätt-kortis. Zemeckis tidigare alster i genren – Polarexpressen och Beowulf – har med sina fiskögda, likstela ”skådespelare” bara bekräftat att dåliga idéer förblir dåliga om än i mångmiljonförpackning.
Med det sagt är hans påkostade (175 miljoner dollar) IMAX 3D-version av Charles Dickens En julsaga från 1843 ett fall framåt. Kanske främst för att den utgår från de karikatyrartade originalillustrationerna men också för att den bevarat Dickens melodramatiska tvära kast mellan skräck, humor och sentimentalitet. Allt det som gjort berättelsen till en klassiker. Med 11-årsgräns.
En julsaga är huvudsakligen en one-man show. Jim Carrey gör både rollen som den gnidne misantropen Ebenezer Scrooge och de tre julspökena som ska få honom på andra tankar. Hans överspel kommer här till sin rätt medan medspelare som Gary Oldman, Colin Firth och Robin Wright Penn mest ser ut som robotaktiga versioner av sig själva.
1840-talets London har återskapats i detalj, men filmen är än mer tidstrogen skräcken hos den gryende medelklassen för att förlora sin ställning och hamna på samhällets botten, i förnedring och svält. Det är ur den mardrömmen som den oälskade, ensamme och kantige Scrooge deformerats till en kallhamrad mammondyrkare.
Hans ”bah, humbug” är den svikne romantikerns cyniska pansar mot omvärlden, en kommentar riktad mot dåtidens sociala hyckleri: De som idkar välgörenhet för att mjölka tacksamhet från de svältande och social prestige från sina likar men som egentligen är likgiltiga för nöden omkring dem. Scrooges egen kommentar om fattiga som överflödiga är ett direkt citat från den liberale ekonomen Thomas Robert Malthus, som Dickens också kritiserade.
Faktiskt, ju närmare man tittar på En julsaga desto mer ser den ut som ett komplement till bioaktuella Capitalism: A Love Story. Kanske en kommande klassikerduo till jul, då överflödet och nöden är som närmast grannar med varandra?
© Michael Tapper, 2009. Sydsvenska Dagbladet 2009-11-06.
Scrooged (1988). Julhatande tv-chef lär sig en hårdhänt läxa av julens bokstavligen slagfärdiga spöke och hennes rockande föregångare.
The Nightmare Before Christmas (1993). Halloweenmonster gör julen till en mardröm i denna animerade klassiker av Henry Selick efter en berättelse av Tim Burton.
Bad Santa (2003). Terry Zwigoffs guilty pleasures-medicin för den julutmattade, glöggpackade och allmänt obehagsjuke ex-tomten när barnen äntligen lagt sig på julaftonskvällen.
© Michael Tapper, 2009. Sydsvenska Dagbladet 2009-11-06.