The Report – Michael Tapper

USA 2019. Regi: Scott Z. Burns. Med: Adam Driver, Annette Bening, Jon Hamm, Ted Levine, Corey Stoll. Längd: 1.59. Tillgänglig på Amazon Prime Video.

År 2004 briserade skandalen om Abu Ghraib-fängelset. Artiklar och en bästsäljande bok – På given order: Vägen från 9/11 till Abu Ghraib (Chain of Command: The Road from 9/11 to Abu Ghraib) – av grävande journalisten Seymour Hersh redogjorde för grymheterna. Men det var mängden av bilder där leende amerikanska soldater torterade och förnedrade sina fångar som mer än något annat skakade trovärdigheten i president George W. Bushs ”krig mot terrorn”.

Abu Ghraib var bara var en av många ”black sites”, fängelser och läger runt om i världen dit CIA förde misstänkta terrorister för att pressa dem på information med hjälp av ”enhanced interrogation techniques” (”förstärkta förhörstekniker”). Omskrivningen för tortyr hade sin förebild i nazityska Gestapos ”verschärfte Vernehmung” (”hårdare förhör”) och skapades av Bush-regeringen för att runda Genèvekonventionen om krigsfångars mänskliga rättigheter.

Verklighetsbaserade The Report börjar 2009 med att Demokraternas senator Dianne Feinstein (Anette Bening) sätter medarbetaren Daniel J. Jones (Adam Driver) att utreda CIA:s förhörstekniker. Videoinspelningarna av förhören hade medvetet förstörts, men Jones får tillgång till all övrig dokumentation i en fönsterlös källarbunker hos CIA. Där spenderar han fem år på att sammanställa miljontals datorfiler till en drygt 6 700 sidor lång utredning, som, när den ligger klar, riskerar att bli hemligstämplad.

Filmens förebild är journalistklassikern Alla presidentens män (All the President’s Men, 1976). Tonen är till en början så dämpad att man hör lysrörens summer i det klaustrofobiskt kvävande utredningsrummet och börjar undra om inte Adam Drivers påsköansikte också bokstavligen är hugget i sten. Men när filmen gestaltar hur CIA med stöd av Vita Huset omdefinierar krigsfångarna till ”detainees” (”internerade”) för att kunna använda ”förstärkta förhörstekniker”, då kryper obehaget in under huden på såväl huvudpersonen som oss åskådare.

Definitionen av dumhet är att gång på gång göra om samma sak i tron att det ska leda till nya resultat. CIA skolade några av världens värsta diktaturer i tortyr, men efter flera internutredningar om att tortyr inte gav någon trovärdig information lade man ner verksamheten på 1980-talet. Det nationalistiska raseriet över den 11 september 2001 fungerade emellertid som en injektion av dumhetssteroider.

Inte nog med att CIA förfalskade information om Iraks massförstörelsevapen och skydd av al-Qaida för att motivera en invasion som tog en miljon människors liv och gav upphov till mördarsekten IS, man anlitade de skrupelfria psykologerna James Elmer Mitchell (bild ovan t.h., i filmens spelad av Douglas Hodge) och Bruce Jessen (bild ovan t.v., i filmen spelad av T. Ryder Smith) att utforma tortyrprogrammen på de hemliga fängelserna. Veckor, månader och år gick utan att tortyren inte var till någon hjälp i terroristjakten.

Ändå fortsatte CIA att under mer än ett decennium sprida rykten om att tortyr gav resultat, vilket trumpetades ut av högerextrema massmedier som Fox News och i flaggviftande tv-serier och filmer som 24 (2001–10, 2014) och Zero Dark Thirty (2012). Jones kan emellertid utläsa av CIA:s egen dokumentation och i samtal med visselblåsaren Raymond Nathan (Tim Blake Nelson) att ingenting av detta stämmer, men när han lägger fram sin utredning märker han att fakta inte spelar någon roll. Verkligheten är ”fel berättelse”, enligt underrättelsetjänsten och republikanerna i kongressen.

The Report är inget visuellt eller känslomässigt fyrverkeri. Men liksom Alla presidentens män ger den en skrämmande bild av maktfullkomliga män i staten som med förödande resultat tar sig rätten att sätta sig över lagar och demokratisk insyn. Här tar de dessutom strid mot vetenskapliga fakta och beprövad erfarenhet med hjälp av ett Orwellskt nyspråk. På så sätt blir filmens berättelse en prolog till Donald Trumps och den globala extremhögerns vinnande politiska strategi med systematiska lögner som vapen.