I den danska tecknade serien Poeten och Lillemor – under 1960/70-talen en träffande självparodi på kulturvänstern – tar Poeten lustfyllt del av den amerikanska underhållning han säger sig hata men somnar redan under introduktionen av en bulgarisk novellfilm om en skofabriksarbetares vardag. Bakom den ofta gråtrista, stalinistiskt påbjudna socialrealismen i kalla krigets Östeuropa fanns det emellertid en annan film. Roman Polanski och Milos Forman var inte ensamma.
Liksom i väst gick en experimentell våg genom dåtidens östeuropeiska kulturliv, hjälpt av demokratiseringsförsök och tillfälliga lättnader i censuren. Nu har äntligen dvd-utgivningen av filmerna kommit igång på allvar – framförallt på brittiska märket Second Run.
En förnyare inom ungersk film var Miklós Jancsó med historiska epos som Män utan hopp (eng. The Round-Up, 1965), en film om upproret i Ungern 1869 mot den österrikiska ockupationsmakten. Parallellen till 1950-talets motståndskamp mot Sovjetstyret är både avsiktlig och uppenbar. Vid premiären fick den en miljonpublik i hemlandet och gick på export.
Mönstret upprepades med De röda och de vita (1967), en ungersk-sovjetisk samproduktion om det ungerska inbördeskriget 1919, efter ryska revolutionen. Med ett undantag: den förbjöds i Sovjetunionen. Jancsó är de exakta bildkompositionernas och de ofta långa, avancerade kameraåkningarnas mästare. Som få andra illustrerar han Jean-Luc Godards tes om att varje kamerainställning är ett moraliskt ställningstagande.
Tjeckiske regissören Jan Nemeč hade sin blomstringstid under Pragvåren. Genombrottsverket Nattens diamanter (1964) skildrar två pojkars hallucinatoriska tågtransport mot Förintelsen under andra världskriget. Två år senare gjorde han Ett party och dess gäster (1966), om hur en Lenin-liknande ledartyp manipulerar sina picknickgäster till lydiga undersåtar – en lektion i härskarteknik passande även för andra politiska system och institutioner.
Till andra titlar värda att (åter)upptäcka hör František Vláčils medeltidsberättelse Marketa Lazarová (1967), Andrzej Źuławskis krigsdrama The Third Part of the Night (1971) och Wojchiech Has surrealistiska kultfilmer The Saragossa Manuscript (1965) och The Hourglass Sanatorium (1973). Håll ögon och sinnen öppna efter fler titlar.
© Michael Tapper, 2010. Sydsvenska Dagbladet 2010-05-21.